torsdag 15 januari 2009

Som Tummelisa

Nog är det tur att man har hjälpsamma och snälla professorer och handledare som hjälper en med studierna! Har nämligen hört om motsatsen också. Det som är lite pressande är att allting då hänger på att man tar till sig den hjälp man får och ser till att göra någonting bra av den.

Igår fick jag en massa hjälp av min handledare P. Eftersom jag är en flicka med mycket svältfött självförtroende behöver jag ibland - ganska ofta, va - få en riktigt omhuldande behandling, och höra att jag är så duktig och skriver så fint. Om det verkligen stämmer eller inte bryr jag mig inte om, men att bli pajad på det viset är precis vad jag behöver. Riktig hamburgarfeedback, med massor av fluffigt, fint bröd, och kanske eventuellt någonting som eventuellt inte var superbra i mitten - men sedan kommer massor av fluff igen!

Jag fick alltså massor av noggrann feedback, och P var mycket mån om att jag vet hur jag går vidare, vad jag ska göra sedan. "Det är så intressant att jag skulle vilja skriva om det själv!" öser hon på, och jag suger åt mig allting hon säger. Handledning med P är en riktig ego-boost. Man känner plötsligt att man kan någonting, vilket gör en inspirerad att skriva. Hon vet nog vilka knappar hon ska trycka på.

När jag lämnade hennes kontor hade jag en hel bunt med material som hon omtänksamt packade (!) i en påse ("Hoppas det inte regnar!") åt mig. Ett par privata böcker fick jag också låna hem, och när jag kommer hem och öppnar mail-inboxen har P skickat fyra (4) mail med mera material som hon har hittat.

Idag skulle jag printa materalet när jag var i skolan och hade haft terapi. Icke. Jag prövade datorer både i psykkans datasal och uppe i logopedin, men antingen gick det inte att logga in, eller så kom man inte åt printern. Överallt satt uppgivna människor och skakade på huvudet, nej den funkar inte. Nog är det nu fan! Hela december var det samma visa, och det är likadant en månad senare! Ingenting funkar! Hittills har det inte varit några problem med tekniken, speciellt vi logopeder har klarat oss bra med våra egna datorer och vår snabba printer. Nu är det bara skit med allting. Och fan vad det är irriterande när det är praktiska saker som krånglar.

Sprang på professor J i en korridor, och sa att jag har en massa material, men att jag inte kommer åt det någonstans. "Kom in till mig!" sa han. Så där fick jag sitta vid ett gigantiskt skrivbord framför en gigantisk skärm och printa ut mina artiklar på professor J:s printer. Kände mig som Tummelisa i en jättevärld där jag satt och dinglade med benen. Men allt material fick jag. Sedan vinkade jag hej-hej till J och cyklade hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar