Morsning korsning alla bloggläsare!
Igårkväll kom jag mig äntligen iväg och träffa en kompis jag inte sett på evigheter. Just den kompisen som jag hade ganska mycket att göra med som yngre, och som det alltid är lika kul att träffa. Ändå sker det alltför sällan.
I somras sprang vi på varandra en ösregnig dag och bestämde att vi måste träffas, bara fara på kaffe eller något annat enkelt. Så att vi inte glömmer bort varandra. Just då hade jag fullt upp med heltidsjobb på åldringshemmet och simskola samtidigt, och jobbade mer än klockan runt, så jag hade rent fysiskt inte tid att träffas, även om jag ville. Vi kom överens om att höras "nästa vecka", då simskolan slutade, och jag hade vanliga 8-timmarsdagar.
Det blev augusti, september, oktober, november... december... januari. Innan vi äntligen tog tag i saken igen. Visst, jag bor i en annan del av landet, och när jag är här uppe är jag oftast i Terjärvskogarna utan bil, och kan inte röra mig så långt. Men ändå. Jag är verkligen skitdålig på att komma mig för att träffa folk, även om det är sådana jag vill träffa. Att bästaste S och hennes C bestämde sig för att komma hit och hälsa på var ju en herrans tur, annars hade väl även det här lovet resulterat i en träff som aldrig blev av:(
Kanske detta kan bli en form av ett nyårslöfte för 2009? Jag ska se till att träffa minst en person som jag försakat den senaste tiden varje gång jag är uppe i Österbotten!
försöka duger! haken är att det finns så många måsten de korta stunder man är på hemorten. när bär det av söderut igen?
SvaraRaderaJo, man måste nästan tvinga sig själv att komma iväg. Konstigt, för jag VILL ju träffa dem jag vill träffa! Det bär nog av snart igen, men det varken talar vi om eller tänker på, lättast så..:(
SvaraRadera