Stämband & sånt

Idag på eftermiddagen sa foniatern att jag är välkommen in till henne någon gång om jag vill komma och titta på en undersökning. Det är fördelen med att vara praktikant. Folk erbjuder sig att visa olika saker, och tänker att "det här vill du säkert komma och titta på". Möten som man kanske inte direkt är involverad i, fall som man kan tänkas tycka är spännande - man får komma och titta. Lite som när man var på besök på brandstationen från dagis.

Jag tackade genast ja. "Förresten. Har du tid så får du komma direkt om du vill" sa foniatern. "Jag har en intressant patient nu!". Nog för att jag har sett foniaterundersökningar förr, men jag som älskar inälvor och slem och blod och tycker att sådant är hur intressant som helst kan titta på sådant igen och igen.

Så eftermiddagen tillbringades på foniaterns mottagningsrum. Jag har fått se i halsar och varit med och checkat stämband både genom näsa och mun med hjälp av olika instrument med kameror på, och spetsat öronen så mycket jag bara kan. Man lär sig mångfalt mer under ett foniaterbesök på sisådär ett par timmar än om man plöjer igenom en tusen sidors anatomibok. Det är som att titta på i en dokumentärfilm, och när som helst få stoppa bandet, kliva in i rutan och fråga: "Varför är det så där? Kan du peka igen? Vad är det för skillnad på det där och den här?". Detta är så häftigt!