Dagens klåp, varsågoda!

Men nog är det nu tur att jag ställer till fanstyg så ofta! För er, alltså. Inte för mig. Men ni som tittar in här på bloggen får ju i alla fall underhållande läsning. Allt för konsten! Här kommer gårdagens strapatser, varsågoda!

Här i huset finns som i så många andra hyreshus gemensamma utrymmen, som till exempel bastu, förråd, tvättstuga och torkrum. Alla hyresgäster har sitt eget lilla bås med uttag för tvättmaskin i tvättstugan, så att man får sköta tvättandet bäst man vill. Är det någonting som är Satans påfund är det nämligen det där med att samsas om gemensamma tvättmaskiner. Sådant för bara olycka med sig. Boka tid, passa tvättmaskinen, irritera sig över folk som inte tar bort sina kläder i tid och så vidare.

Bara den där idén med att vara tvungen att planera in en särskild tvättdag är ju helt befängd. Vem vill planera sådant? När man vill tvätta ska det bara vara att slänga i en maskin på direkten, allt annat är ju ett ruskigt slöseri med tid och tålamod. Här hos mig får man tvätta i sin egen maskin närhelst det behagar, men man slipper att klämma in tvättmaskinen i sitt eget badrum. En win-win-situation, så att säga.

Hursomhelst. Igår hade jag tvättat kläder, och tassade på kvällskvisten ner för att hänga upp dem. Dörren till tvättstugan var av någon anledning stängd, vilket den aldrig brukar vara. Det är en sådan där tung metalldörr, och jag slet ganska hårt i den för att få den att öppnas. Fick ta sats flera gånger och tänkte för mig själv att nog är det nu förbannat vad den dörren sitter hårt!

Med ett SPROOOING brakade dörren plötsligt upp, och det visade sig att den var haspad inifrån - och att jag alltså nu hade slitit loss haspen ur öglan med våld. Samtidigt hördes en manröst inifrån rummet: "Mä oon saunassa!". Just det ja. Det hade jag glömt. I anslutning till tvättstugan finns husets bastu, och när man badar kan man alltså haspa dörren för att få vara ifred. Om nu inte någon kommer och river loss haspen, alltså.

Den naturliga reaktionen till ett sådant tilltag hade antagligen varit att helt enkelt snabbt be om ursäkt, stänga dörren och gå därifrån. Nu blev jag emellertid så chockad och förvånad att jag reagerade genom att panikflabba, slå igen dörren och springa uppför trappan tillbaka, skrattande hela vägen åt mitt eget klåp. Hela situationen var bara för komisk!

Nåja. Så kan man ju också göra. Med lite god tur kan jag träffa på den där grannen i något normalare sammanhang (typ när han inte är naken), så att jag kan presentera mig och förklara att jag inte är dum i huvudet. Egentligen.