Sju

Okej, jag ska försöka klämma fram sju intressanta fakta om mig själv. Eftersom jag har bloggat en längre tid nu börjar jag dock ha avslöjat det mesta om mig själv. Därför är det risk för upprepningar, och ni som känner mig bra kan knappast vänta er några nyheter. Efter att på detta sätt ha helgarderat mig kan jag alltså börja.

1. Jag har sinnsykt detaljminne gällande konstiga anekdoter från när jag var liten. Jag minns t.ex. att dagen jag fyllde år i dagis tjatade mig till att få ha en röd klänning med små vita hjärtan på. Någon slags julfestklänning som egentligen var alldeles för liten. Men eftersom det var min födelsedag fick jag bestämma, och mamma lät mig ha den trånga klänningen. Är det fest så är det. Fast det kan inte ha varit särskilt bekvämt att ligga på golvet och lägga pussel i den utstyrseln...

2. Jag är mycket ljudöverkänslig. I egenskap av talterapeutpraktikant skulle jag genast misstänka någon slags autism, om jag skulle stöta på någon som mig. Jag störs otroligt av ljud, tycker inte om att höra på radio i bilen (om det inte är på minimal volym) och tittar allra helst på tv med ljudet avstängt. Avskyr att tala med folk om det är musik i bakgrunden, och allra värst om man åker bil (=bakgrundsljud) med påslagen stereo (=oväsen) och folk samtidigt försöker tala med mig (=ytterligare tjatter).

3. Jag vill aldrig bygga hus. Never ever. Det lockar inte det minsta, och är ingenting jag strävar efter. Om jag någon gång vill bo i hus, vill jag köpa ett. Men aldrig bygga ett från grunden, eller flytta in i ett splitternytt sådant.

4. Jag har många nojor och - inbillar jag mig - orsaker att angsta och vara missnöjd, men det jag tycker allra, allra bäst om med mig själv är mitt namn. Jag har alltid gillat namnet Maja, det känns bekvämt att säga, och låter så "snällt" när någon kallar mig vid namn. Jag tycker själv att jag är en typisk Maja, absolut ingen Therese eller Cecilia eller Annika. Skulle inte för någonting i världen byta ut det namn jag har.

5. Jag hatar, hatar, hatar allt som har med siffror och matematik att göra. Redan att plussa ihop två tal gör att jag blir alldeles uppjagad av ilska, just för att jag avskyr siffror något så förbannat. Kan kopplas ihop med det faktum att jag hatar att göra saker jag inte kan. Undra på att jag ville strypa mig själv när jag var tvungen att gå kurserna Statistik I och II för ett par år sedan.

6. Vissa saker bara vägrar att fastna i mitt minne, trots att jag verkligen aktivt försöker komma ihåg. Det är som om mitt minne inte kan ta emot vissa specifika saker. Till exempel kan jag inte lämna tillbaka låneböcker i tid. Studielitteratur går bra, där lämnar jag duktigt in böckerna innan utsatt datum, men inte skönlitteratur. Jag har ibland åkt in till bibban och glömt böckerna hemma, trots att mitt egentliga ärende var att lämna in dem. Eller så tar jag med mig böckerna med glömmer att gå via biblioteket, och åker hem med dem tillbaka.

Det andra som vägrade fastna i mitt minne var att koka kaffe när jag jobbade på Öja-Market. Världens simplaste sak. Det bara gick inte. Eller så började jag på, men så blev jag avbruten, och så blev det på hälft. Kaffekokande på Öja-Market bara lyckades inte.

En tredje sak som inte går är att lämna tillbaka nycklarna när jag har lånat bilen av min mor. Innanför dörren finns en nyckelhängare, där hänger familjen Kronqvists nycklar. Logiskt sett ska man hänga bilnyckeln där när man kommer in, i all synnerhet om bilen inte är ens egen. Likförbannat åker den alltid ner i väskan eller ficka när jag har haft den. Jag kan säga högt för mig själv "Nu måste jag minnas att lämna tillbaka nyckeln!" när jag parkerar bilen i garaget. På väg in hinner jag automatiskt stoppa undan den. Helt. Jävla. Otroligt!

7. Jag har två olika handstilar. Till vardags skriver jag med min runda handstil, som ser ut som en massa bollar på rad. Vår lärare på logopedin i Åbo sa att det egentligen var onödigt att lämna in tenter anonymt för mig - man ska egentligen underteckna tenter och uppgifter med matrikelnummer för att examinatorn inte ska kunna vara omedvetet partisk - eftersom det på långt håll syntes att det var min text. När jag t.ex. skriver telefonanteckningar eller minneslappar skriver jag med en lutande skrivstil med snäva slängar. Båda handstilarna är mina egna och naturliga.