Kritiskt

Det är just nu den där kritiska gränsen närmar sig. När det är kväll, man har varit ute och sprungit eller lyft skrot, kommit hem, dråsat in genom dörren, duschat och hoppat i kläderna. Exakt då blir jag så hungrig och slut att jag varje gång undrar hur detta ska gå. Ska hon svälta ihjäl? Ska hon klara sig?

På något vänster lyckas jag ändå alltid mobilisera kraft som nätt och jämnt räcker till att framställa någon form av mat, sleva upp den ur kastrullen på fatet, blixtfixa sallad och snabbt som ögat veva in några tuggor med gaffeln. Puh! Klarade det den här gången också.

Nu kokar pastan på spisen. Den kommer att koka typ fyra minuter till. Idag sitter jag som vanligt här och tänker lite sorgset att den där maten kommer aldrig någon att äta. För jag hinner i alla fall svälta ihjäl på fyra minuter. Så känns det nu. Jag är så hungrig och slut att jag skulle kunna kräkas, dö, svimma, spy och gråta. Enda anledningen till att jag inte har gjort något av dem ännu är att jag inte vet i vilken ordning jag ska ta det. Få se hur detta ska gå.

Nu. Nu tar krafterna slut!
Orkar...
inte...
skr...