Salt i såren

Igår när jag skulle hälla över lite salt från paketet till saltströaren blev jag plötsligt varse om att det lilla glasfanskapet (arvegods från mommo, riktig retroströare!) har en bit bortslagen där vid gängorna. Hur jag märkte det? Nå, ska vi säga genom metoden "försök och misstag". Försöket var att ovarsamt gnida handflatan mot gängorna. Misstaget var detsamma. Det sved till och så hade jag skurit upp lilla handen. Blodet droppar, blodet droppar.

Dagens lärdom: det blöder riktigt duktigt ur ett snyggt snittat sår! Fast såret var inte så djupt som jag först trodde. Det var riktigt fjuttigt, faktiskt. Men blodet strilade, och jag utövade första hjälpen på mig själv med en halv hushållspappersrulle. Okej, kanske två ark. Men ändå.

Stackars mej!

Det som är lite obekvämt med att använda just en saltströare som operationsverktyg är att det eventuellt svider lite. Eller egentligen ganska mycket. Jag strödde bokstavligen salt i såren på mig själv.

Idag har jag testat på flera saker som svider i sår. Till exempel handsprit. Gnides omsorgsfullt in i såret. Sedan får man hoppa och skrika lite. Tänk Kevin i "Ensam hemma" när han använder rakvatten så vet ni. Undrar vad jag ska prova ikväll. Grus? Tandkräm? Hårspray?