Det var tal om småbarn på jobbet en dag. Både bebisar och sådär ganska små, typ tvååringar. Min kollega talade om hur mycket hon gillar småbarn, och plockade samtidigt ihop lite material inför sin följande klient. Småbarnsprylar, någon speldosa och en babydocka och klossar och sådant. Det jag skulle fråga var om hon har ett litet barn som kommer på följande terapi. Det som ofrivilligt kom ut ur min mun var:
"-Onko sinulla vauva tulossa?". Men vad fan. Vad är det jag säger?
Här tittade hon lite förvånat på mig, och jag stammade febrilt fram en förklaring: "-Siis tänne... siis pieni lapsi. Eh. Onko sinulla pieni lapsi tulossa tänne...terapiaan". Ah, Gud. Varför kunde jag inte bara hålla tyst. Det vore så mycket enklare, när jag nu bara trampar i klaveret så fort jag öppnar munnen.
Som tur har jag väldigt förstående kollegor. Sådana som är vana vid folk med kommunikationsproblem. Det intalade jag mig själv medan jag bankade pannan i skrivbordet och skämdes.
Heheheh...!
SvaraRadera