Postlåådå

Idag träffade jag igen på hyresvärden nere på gården till huset jag bor i. Höjde handen till hälsning åt honom, och han hojtade "Morjens! Sku du vila haa na postlåådå?". Han visade vilken jag får till min, och sa att jag kan sätta en provisorisk lapp med namnet på tills disponenten fixar den permanenta namnskylten. "Haar du na tejp? Elder ska ja skåda om ja sku haa tii heim?".

Som sagt - världens trevligaste hyresvärd. Och med den bredaste Kokkoladialekt det finns. Mina åbokompisar tycker kanske att min dialekt är bred, men jag talar ju en snäll och mjuk öjadialekt - ingenting i jämförelse med kokkoladialekten, eller Grundsprååtsi som det heter.

Kokkoladialekten består av e-ljud som är så breda att mungiporna nästan når till öronen. Smaka till exempel på frasen "här är det", som i Kokkola uttalas "JERERE", och "det är här" som sägs "HE-ER-JER". I Öja är e-ljudet mjukare, som en blandning mellan e och ä. Det här mellanljudet används dessutom istället för både e och ä, vilket resulterar i det komiska uttalet när man talar finska, som "nå, mite eije?".

Nåja. Nu ska jag bara leta fram en tejpbit och plita ner mitt namn, sedan får ni börja skicka post åt mig!