Pärkkel...

Fan vad jag är arg. Frustrerad och har leidon så satan! Det paradoxala är att jag egentligen har haft en riktigt bra dag hittills, sådär överlag. Trevligt på jobbet, roliga arbetsuppgifter, men bråttom. Tiden bara flög iväg, jag hann knappt blinka så var klockan två. Och sedan blinkade jag ytterligare en halv gång så var dagen slut. När jag cyklade hem hejdade jag mig mitt i ett tramptag och tänkte "Men fan - har jag ens ätit lunch idag?". Efter ett par sekunders eftertanke kom jag på att jag nog hade petat i mig en grönsaksbiff i matsalen där i något skede. Men fort gick det. En aktiv, produktiv dag. Riktigt splendid, om jag får säga det själv.

Ändå har jag en känsla av frustration i kroppen. Svår att sätta fingret på. Cyklade via butiken på väg hem, och blev argare och argare för varje minut. Till sist blev jag ännu mera arg för att jag inte kunde komma på vad jag var arg för. Bara allmänt vresig. På väg hem race:ade jag mot en tant på cykel, och den jäveln åkte ikapp mig vid varje rödljus, trots att jag gjorde mitt bästa för att skaka av mig henne. Jag hängde över styret med fladdrande halsduk, och tantfanskapet kom glidande med ett leende på läpparna. Sviktande på sin tantcykelsadel. Man blir ju irriterad med mindre.

Det kan mycket väl hända att jag hade en orsak att bli sur här tidigare idag, men i så fall kommer jag inte ihåg vad det var. Och det gör mig ännu mera irriterad.

--------------------------
Tillägg tio minuter senare

Förresten. Jag fick ett väldigt bajsnödigt mail under förmiddagen. Vilket fick det att rycka lite aggressivt och nervöst i ögonvrån. Jag menar - är det verkligen förbjudet att vara trevlig när man mailar gällande studierelaterade saker? Och för det andra: jag är ingen bebis! Jo. Det var nog det som startade denna frustration. Prkl.