Vad pågår i mitt huvud på nätterna egentligen?

Som jag tidigare har nämnt har jag en underlig förmåga att drömma de mest bisarra saker. Ibland är det bara konstiga snuttar eller fragment av helt konstiga detaljer, eller saker som inte ens i teorin skulle kunna vara möjliga. Ibland drömmer jag en repris av någonting som hänt på dagen (som att jag köpt nya skor), men med en ny twist (som att jag hittade ett gammalt, värdefullt femtiopennismynt under sulan i mina nya skor, och att jag sålde det till en apa i kostym på Tavastgatan).

För ett par nätter sedan drömde jag att jag av någon anledning gick in i en bank utan att ha något egentligt ärende. Jag tog bara mekaniskt en kölapp och fick så småningom komma fram till betjäningsdisken. Kom på att jag kunde passa på att utföra något ärende när jag nu hade chansen, så jag kanske frågade någonting om min internetbank eller vad det nu var.

Sedan gick jag vidare, men av någon anledning befann jag mig snart på nytt i banken, och hade igen tagit en kölapp. Igen utan att ha något ärende dit överhuvudtaget. Dessutom satt en kompis' mamma bakom disken, så situationen var än mer pinsam. Vad skulle jag hitta på för ärende den här gången?

Jag stod och grubblade för mig själv, och kom fram till att jag nog skulle be att få ta ut 30€. Vilken smart lösning! 30€ kan man ju nämligen inte lyfta från en automat, man kan närmast lyfta 20 eller 40€. Helt naturligt. Ähum.

När det var min tur att bli betjänad skulle jag inte alls lyfta några pengar. Tydligen skulle jag hämta ut ett nytt bankkort. Vilken tur, jag hade ändå ett ärende. Utan att jag visste om det visserligen, men ändå. Damen i kassan räckte mig kortet, och en blankett att skriva under.

Plötsligt var bankkortet inget bankkort, utan en påse dropp, med slang och kanyl och allt. Det fick jag i min hand när jag hade signerat blanketten. Jo, det var hemskt viktigt att man hämtade ut sitt dropp, sa damen bakom disken. Hennes dotter hade visst haft jättestor nytta av sin när hon hade varit med kompisarna på charterresa här nyligen. De hade i princip levt på lonkero, fnissade damen. Krapula varje dag! Och i den värmen... Inte konstigt att de hade vätskebrist.

Så nog var det tur att jag hämtade ut mitt dropp. Vill ju inte få vätskebrist heller.