Jobb

Efter den där kalla kvällspromenaden i byijin sov jag gott en natt och gick sedan till jobbet. Vad bra att man har ett extraknäck att ta till under långhelger och lov. Nu har jag fått mycket jobb under en tid framöver, det känns bra!

Hade inte satt min fot på stället sedan jag avslutade min jobbsommar där i augusti. Jag kände mig alltså lite ringrostig när jag drog på mig vårdarkläderna och tog plats på rapporten vid skiftets början.

Några jag skötte i somras fanns inte kvar mera, vilket nog var väntat. Många av dem är ju väldigt gamla. Vissa rum stod tomma, men i de allra flesta hade någon ny flyttat in. Största delen av vårdtagarna var ändå kvar, och de flesta i nästan samma skick som i somras. De är sega, våra gamlingar! Man kan inte annat än bli imponerad.

Det var mycket att hålla i minnet eftersom jag inte var riktigt varm i kläderna, men jag tror att det gick helt okej. I alla fall kändes det som ett helt lyckat skift när jag satt och skrev det sista i kansliet innan jag gick hem för kvällen.

Det blev kvälls- + morgonskift de här två första dagarna. Som vanligt hade jag svårt att sova inatt, det brukar jag ha i sådana fall. I alla fall om jag är ovan. Det är svårt att slappna av när man har en så begränsad tid på sig att varva ner. Jag letade länge efter sömnen och vaknade sedan klockan 05 utan att kunna somna om. Trots det var jag ganska pigg när jag hoppade i bilen och åkte mot jobbet.

Har haft en helt okej dag idag. Trevliga arbetskamrater och lagom bråttom. Så där så man hålls på tårna, men ändå hinner göra en sak färdigt innan man tar itu med nästa. Ikväll har jag hunnit med lite pepparkakshusbyggande och -spritsande, kaffe med parenteserna och ett avsnitt Lyxfällan på tv3 Play.

Skulle paketera in en julklapp ikväll, och bredde ut ett ark presentpapper på golvet. Genast kom Sven smygande, som alltid om det låter som att någonting är på gång. Han spatserade beslutsamt fram och lade sig bekvämt tillrätta. Mitt på presentpappret. Flyttade lite på honom och började mixtra med julklappen. Sven gav mig en irriterad blick och lade sig på pappret igen. Mitt på. Slickade lite förstrött på det jag försökte packa in.

Flyttade på katten igen, och la honom på golvet intill pappret. Han puttade lite med tassen på en tejprulle, men vände snart ryggen till och fjantade nonchalant iväg. Nästan så jag kunde höra honom sucka: "Slipp då! Paketera själv om det är så jävla viktigt...". Sven vill alltid vara med.