Trötta fötter

Jag har fortfarande inte till fullo ställt om hjärnan från jag-gör-lite-vad-jag-vill-så-länge-det-lustar-studerande till fullfjädrad arbetstagare. Jag är alldeles slut, både rygg och fötter värker, och jag skulle helst av allt dra någonting gammalt över mig ikväll. Får man gå och lägga sig tio över fem? Ja? Nej?

Samtidigt vet jag ju att det är en vanesak. Efter en vecka eller så är man inne i rytmen och kan duuna på som vanligt folk. Men ni andra som jobbar inom vården, eller annars med jobb som innebär att gå och springa hela dagen - vad har ni för skor?

I somras hade jag vanliga sandaler, sådana som man bara stiger i. De var jättedåliga. Nu försöker jag med sportsandaler, riktiga märkesskor som visserligen har några år på nacken men borde vara av helt okej kvalitet. Men mina fötter är helt slut efter en dag på jobbet. Visserligen är det normalt med tanke på branschen, men finns det inga skor som skulle underlätta?

Crocs vägrar jag att sätta på mina fötter. De är för det första så dyngfula att det gör fysiskt ont att titta på dem, antagligen mera än smärtan i fötterna. Dessutom är de äkta modellerna dyra, och jag vägrar att betala för sådant som är så fruktansvärt fult. Och så tror jag faktiskt inte att Crocs är bra för fötterna. Jag vet inte varför, men jag tror bara inte det. De ser klumpiga ut, som träskor i gummi.

Sådärja. Under mitt bloggande har jag hinkat i mig två stora koppar kaffe, och känner att jag piggnar till lite. Jag fattar inte hur folk klarar sig utan detta svarta guld. För mig är det ett måste för att inte bli en urvriden trasa framåt kvällen. När jag kom hem från jobbet hade jag två alternativ: antingen att stupa omkull i soffan och vakna dödsslut och förvirrad två timmar senare, eller att vippa in en kaffeskvätt och fortsätta som en normal människa. Det första alternativet lockar alltid mera, men i slutändan funkar det andra bättre.