Fungerar - fungerar inte - fungerar

Likt norska blinkers. Fungerar - fungerar inte - fungerar - fungerar inte. Imorse när jag skulle starta datorn var det bara död och kadaver och usligheter. Det gick inte ens att öppna den. Ikväll surrade den utan problem igång, nätet spelar likt ett urverk och livet ler. Jag är skeptisk. Litar inte till fullo på denna maskin. Det verkar ha en vilja of its own.

Igår travade hela klassen iväg på stan för att gå ut och äta middag. Som en liten gemensam samling innan vi yr iväg på jullov allihopa. Inte ännu förstås, men om någon vecka sådär. Vi gjorde samma sak ifjol och det var uppskattat. Dessutom tyckte vi alla att vi var värda lite mat och vin och skratt efter veckans strapatser.

Det var så klart trevligt. Lagom okomplicerat, så som det ska vara. Den som hade möjlighet dök upp, och det visade sig vara hela klassen så när som på ett par-tre stycken som inte var i stan. Beställde in ett par flaskor vin och mat och tillbringade en mysig kväll på Panini invid ån.

Vi är en ganska relaxed klass, skulle jag säga. Visst har vi väl haft våra dispyter, men det är väl inte mer än väntat när vi är ett så litet ämne och umgås så intensivt under ganska ibland stressiga former. De där kvällarna när vi umgås utanför skolan brukar vara jättelyckade, och man är ofta nästan svettig av skratt när man bryter upp.

Som när Närpes fick äran att smaka vinet, eftersom hon satt i ändan av bordet. Fick en slurk i sitt glas, tvinnade det lite världsvant, smakade och nickade mot servitrisen. Åt oss andra kommenterade hon: "Som vi säjr i Närpes - eje lättsupi!".

Eller K som berättade om gången då hennes pappa fick för sig att ändra lite smått i familjens jultraditioner. Istället för att tomten kom och delade ut julklapparna det året kom - Jul-Zorro.

Idag har jag haft först en kurs, sedan avslutning på en annan kurs, sedan ett snabbt besök på treornas posterpresentation, lite skrotlyft, klädtvätt och besök av min bror. Känner att det småningom börjar vara läge för en kopp kvällskaffe och soffläge.