Heja Abbe

Har suttit som klistrad vid datorn den senaste tiden. Inte för att blogga - utan för att läsa. Jag har hittat en så fantastiskt bra blogg. Jag håller på "läser ikapp" som bäst, för bloggen börjar 2005, och jag har ännu inte hittat ett tråkigt inlägg bland alla hundra-, eller kanske tusentals.

"Heja Abbe" skrivs av en pappa med två söner. Den ena, Abbe, har en kromosomavvikelse som heter 22q11-deletionssyndromet, eller som vi blivande talterapeuter känner till det - Catch22. Syndromet kan innebära olika handikapp eller karakteristiska grejer, till exempel hjärtfel, njurproblem, långa fingrar, tår som spretar lite och olika slags talproblem. Abbe har till exempel det som man kallar submukös gomspalt (ursäkta för mitt användande av talterapiterminologi) vilket gör hans tal väldigt svårtförståeligt eftersom många talljud saknas.

Det är en så jävla bra blogg så jag vet inte var jag ska börja beskriva den. Man får följa med deras liv och hur det funkar att ha en son med ett handikapp som kräver till exempel besök hos fysioterapeut och talterapeut, inlärande av stödtecken och olika operationer som man tvingas till. Men ändå är det inte en blogg om en sjuk eller handikappad pojke. Det är en blogg om en gullig och finurlig son och hans skojiga upptåg, varvat med anekdoter om hans lustigt lillgamla och observanta storebror.

Det som också är lustigt är att pappan skriver ut Abbes tal precis som han säger det, ibland med en "översättning" inom parentes när det behövs; "Niin aph-aph!" [=min pappa!]. Men allt eftersom man följer med bloggen lär man sig tyda Abbes tal, och behöver inte ens läsa parenteserna.

Läs! ---> http://www.hejaabbe.com