Men nog är det väl konstigt detta med tåg. Att det finns så himla många slags typer samlade på ett så obehagligt litet utrymme. Jag kunde idag presentera en liten skrift som kan kallas "Typer på tåg, del 87".
- En liten ilsken tant som såg ganska harmlös ut på avstånd, men som mumlade giftiga kommentarer åt sina medresenärer om de råkade störa henne. Dessutom luktade hon ganska starkt av sprit, så där för att vara nio på en torsdagsmorgon. Stötte dessutom ihop med henne igen efter att vi hade bytt tåg, då hon var i restaurangvagnen för att beställa lonkero. Men då var ju klockan redan tio över elva. Alltså i princip partytid.
- Ett par som hade uppenbara problem att hitta sin plats. Kvinnan talade med kväkande, gäll röst, lite som en groda på helium. De hade plats nummer 10 i vagn 2, och kunde inte för sitt liv fatta var det var. Trots att platserna alltså är numrerade i ordning. Beroende på i vilken ända av vagnen du stiger på går det alltså från lägre till högre tal eller tvärtom. Läser du (dessutom högt för dig själv som dessa två gjorde) "45-44-43-42-41-40..." och så vidare så säger logiken att du ska fortsätta åt samma håll. Tids nog kommer du till nummer 10. Ändå krånglade paret på och skulle tränga sig tillbaka för att kolla om de ändå inte hade passerat 10:an redan. Detta när gången är full med folk.
- Någon som luktade uppenbart och väldigt starkt av kodynga. Håll i minnet att jag alltså är uppväxt på landet och inte har det minsta emot lite gödsellukt. Om det förekommer där man kan vänta sig att det kan lukta dynga. I en ladugård. Nära en kohage. Lite varstans på landet överlag. Men inte kan man för faa-an sitta i en tågvagn i föuskläder och stinka! Lite som det där med att folk stinker av svett så det sticker i ögonen, eller luktar kvävande starkt av rakvatten. Det är oartigt mot ens medresenärer.
- Det värsta av allt: killen som satt vänd mot mig och tittade på film på sin laptop tillsammans med sin flickvän. De delade hörlurar, och satt lite snuttigt och höll varandra i handen. Jag vet inte om killen på något sätt var så inne i filmen att han inte märkte vad han gjorde, men plötsligt tar han den hand han inte håller i flickan med och gräver sig länge och noggrannt i näsan. Borrar runt en lång stund med fingret - och stoppar det sedan i munnen! Jag bara stirrade. Gjorde han verkligen det där?!
Inte nog med det. Han gör en runda till i näsan. Gräver, gräver, gräver... fnyser lite, och gräver igen. Tar ut fingret ur näsan. Och. TORKAR DET PÅ TÅGSÄTET. Han torkar snor på sätet.
På!
Sätet!
Två gånger dessutom.
Jag kan inte komma över det. Han torkade tammefan snor på sätet.
fy fan vad äckligt. inte konstigt att jag har obehag för allmänna platser. fast det var lika äckligt att han stoppade kråkan i munnen. *spyr lite*
SvaraRaderaJaa-a. Så där i objektiv äcklighetsgrad - alltså om man skulle vara tvungen att poängsätta - så är nog att ÄTA snoret äckligare än att torka det. Men med tanke på att det var allmän plats och att det inte var hans eget säte han torkade i, så hoppades man hellre att han skulle äta sitt snor än att torka det på någon annans egendom. Exempelvis där väldigt många andra ska sitta efter honom.
SvaraRadera*stirrar tomt framför mig och mumlar entonigt*
SvaraRadera"Han torkade snor på sätet. Han torkade faktiskt snor på sätet..."
hyi, hyi, hyyyiii! jag visste väl att tågsäten var snuskiga! men inte kunde jag tänka mig att en någorlunda vuxen människa ännu äter sitt snor... åldersgränsen på det ligger nog där vid förskoleåldern...om ens där.. Kram/Emma
SvaraRaderaEmma >> Verkligen! Små barn brukar man få tillrättavisa ibland, men den här killen var i 20-25-årsåldern.
SvaraRaderaAtt tågsäten är lite sunkiga vet man ju, men inte trodde jag att vuxna, friska människor sitter och på flit äcklar ner dem. Hade inte han mamma lärt honom någonting?! Usch!
uh. *spyr lite till*
SvaraRadera