Det såg ut att göra lite ont när den något överförfriskade gubben snubblade omkull i Kuppisparken ikväll. Otroligt att han hölls på benen så länge, tänkte jag när jag travade förbi. Han gick nämligen nästan så bredbent det är möjligt och koncentrerade sig dessutom på att leda en cykel. Att manövrera allt detta samtidigt blev till sist för mycket, och han stöp i backen intrasslad i sin cykel. Skränande PERKELE så att det nog hördes till andra ändan av stan.
En stund senare kom nästa herre emot mig på en grusväg. Han gick lite lustigt, lyfte på benen högt och överdrivet, ungefär som om han gick i djup snö eller vadade i ankeldjupt vatten och inte ville stänka. Nykter var han nog, men skulle kunna vara någon som har haft en stroke eller någonting, och fått motoriska svårigheter. När vi möttes stannade han och flinade brett och utropade på finska: "Och ingen vinter blir det..!". Jag fnissade lite inombords, men höll artigt med; nej, det är verkligen inte mycket till vinter ännu i år.
Han såg ut som om han skulle ha velat stå och diskutera väderlek och vindförhållanden en stund, men jag skyndade vidare. Bakom mig hörde jag honom hojta: "Om vi ändå kunde få lite snö!". Vilken lustig farbror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar