Jag var dödsslut igårkväll. Efter att ha suttit med Sven i famnen framför tv:n en liten stund kröp jag faktiskt till sängs strax efter tio(!). Det har nog inte hänt på många år, men både fötter och huvud var trötta efter en lång dag med jobb och annat påtas. Låg visserligen och tittade på tv i sängläge ganska länge efter det, men ändå.
Imorse ringde alarmet 05.55, och jag tryckte på snooze-knappen en gång. En halv minut senare hördes ett litet men ettrigt krafs på sovrumsdörren. Sven påpekade att det var lika bra att kliva upp direkt. Så sant. Han är smart, den där katten. Satte alltså fötterna i golvet och sparkade igång dagen.
De är förresten fyndiga de där gubbarna och gummorna på åldringshemmet. Många av dem har glimten i ögat, och vissa berättar lustiga eller intressanta historier. En liten, söt tant berättade inlevelsefullt om barndomens färder till julkyrkan. Allt detta med lysande ögon och det lilla grå håret på ända.
En riktig bullerbyhistoria där barnen packades in i fårskinn och plädar och for iväg med häst och släde med klingande bjällror. Under gudstjänsten väntade alla hästar utanför kyrkan i kölden. Hemfärden for i en rasande fart, för hästarna var frusna och ville in i stallet. Deras häst var så ivrig att han av misstag skenade förbi deras gård och fortsatte uppför backen till grannens stall av bara farten!
En annan gumma på hundra minus några år ger noggranna direktiv om vad hon vill ha för kläder på sig, och har stenkoll på vilka plagg som finns på vilken hylla. "Tömde ljsus böxuna, å svart bluuse på nedersta hyllå. Ljuus strumppona till". Man märker att hon är intresserad av kläder och har bra smak. När jag frågade vilket halsband hon ville ha till den svarta blusen sa hon att vi lämnar bort det idag, eftersom blusen hade några paljetter vid halslinningen. "Ja siir ut som juulgrene annås!".
En gammal tant, även hon dryga nittio, var i fredags med inva-taxi och en anhörig som ledsagare till Chydenia köpcenter i centrum. Tänk, i fredagsrusningen strax före jul! Med rullstol till bland annat Suomalainen Kirjakauppa för att köpa böcker i julklapp åt sina söner. Sådant är häftigt.
När jag skulle ge ögondroppar åt en gumma fick jag sikta en stund för att få dem att komma rätt, och gumman fnissade: "Sidu tå ja har så små öögona. Ja e som Virolainen, höhö!".
Vid väderleksrapporten en kväll, satt många av åldringarna och tittade på tv:n i samlingsrummet. Jag tänkte att det kanske var svårt att se, så jag sa med hög röst i örat på en nästan döv gumma: "De har lovat fortsatt kallt!". Hon såg lite fundersam ut och vände sig mot mig. "Jo, men nog har den ändrats den där Finska kartan. Ena armen är borta!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar