måndag 14 december 2009

Lätt!

I stunder som dessa kan man vara nöjd över att man inte längre bor i Hallisbyn, som jag gjorde under de två första åren i denna stad. Under barmarkssäsongen fungerade det ypperligt. Men under de där kallaste dagarna var det nog ett eget litet helvete.

Då hade jag dessutom en mycket skranglig cykel. Och cyklade två dagar i veckan till Skolgatans Daghem för att ge talterapi tidigt på iskalla vintermorgnar. Det dagis som befinner sig ungefär exakt så långt borta som möjligt från Hallishållet räknat. Jag tror att det blev elva eller tolv kilometer tur-retur.

På något vis är det skönt att ha någonting sådant i bagaget. Man kan fnysa "Ha! Det här?! Det här är ingenting, ska jag tala om för dig!" för sig själv när man cyklar till skolan i tretton minusgrader. Iklädd en Gore-tex-vinterjacka. På världens bästa cykel. På fem minuter.

3 kommentarer:

  1. ni är nog tuffa ni som överhuvudtaget pedar på vintern. jag är för blödig för det numera. maken cyklar till jobbet oavsett vad det är för väder. tjugo minuter till jobbet, och tjugo minuter hem.

    SvaraRadera
  2. Jag har nog för dåligt tålamod för att gå - det går ju så lååångsamt!;) Tycker att det funkar fint att cykla på vintern, sålänge det är skottat och sandat är det nemas problemas.

    SvaraRadera
  3. Fnys. Gore-Tex... tå he finns ein milli tjock tuulipukujackona... ;) :P

    Tror faktiskt ja ska skåda på na nyan jacko ida... har på känn att he sku bövas...

    SvaraRadera