Advent

Jag har aldrig under min barndom fått en chokladkalender. Inte en endaste gång. Ingen av oss barn har fått det, förresten. Chokladkalender har inte varit grejen hemma hos oss. Det var väl någon gång i skolan man hörde om att andra hade sådana, och då fick man nys om att sådana överhuvudtaget fanns.

Vad vi däremot fick var riktiga tv-julkalendrar. Min moster i Sverige postade varje år, exakt varje år, varsin julkalender åt oss barn i Finland. Vi fick alltså öppna luckan tillsammans med programledaren i barnprogrammen. Under åren med Sunes Jul, med Kurt Olsson och allt vad det var. Släng er i väggen, ni som hade chokladkalendrar!

(Jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om chokladkalendrar för barn. Jag tror nämligen benhårt på det där med godisdagar. När vi var små fick vi godis på lördagar. Ingen godisdag = inget godis. Inte ens en endaste en! Att plötsligt under en månads tid få för sig att man ska få en chokladbit varje dag är ju helt dumt. Men det är ju bara min åsikt.)


Hur som helst. När jag var uppe i Österbotten nu senast, kommenterade jag just detta, att vi aldrig hade några chokladkalendrar som små, i min mors närvaro. Med följden att jag fick tillsänd mig en chokladkalender ner till Åbo till lillajul. Tack, mamm!:)