Så var julhelgen över och vardagen tar vid. För de flesta i alla fall, eftersom det är måndag idag. Jag Ska själv inom kort ställa mig iväg mot jobbet, detta blir dag tio av min tolv dagar långa arbetsputki. När man skiftar och vikarierar blir det så ibland.
Det har gått bra på jobbbet, jag har oväntat fort kommit in i de gamla rutinerna. Trevliga och duktiga arbetskamrater har jag. Tycker att det är så gulligt att man tittar in i rapportkansliet och säger tack innan man går hem för dagen, vilket de flesta brukar göra. Tack för gott samarbete, tack för att vi har hjälpt varandra, och tack för det här gjorda skiftet:)
En morgon mitt i rusningen satt en liten vithårig gumma med sin krumma rygg på sängkanten när jag kom för att hjälpa henne med morgonbestyren och ge henne morgonmål. Hon klappade med handflatan på sängen och tyckte att jag skulle sätta mig bredvid henne en stund. "Så får du vila fötterna lite...".
Det är tur att dessa gulliga, vithåriga gummor med darrig röst finns. För alla är inte riktigt sådana. För ett par dagar sedan var en "jävla kärring" när jag var så pass oartig att jag slängde bort en våt blöja. Jestas, det är väl ändå slöseri! Dyra blöjor!
Sedan uppmanades jag högljutt att "dra åt helvete" när jag nekade en stackars tant att äta kvällsmat. Tänk så elakt av mig att inte låta henne äta. Fast ärligt sagt tänkte jag mest på hennes stackars mage som inte orkar med att äta en fullstor portion karelsk stek tre eller fyra gånger inom en halvtimme... Kan inte vara särskilt hälsosamt eller roligt för den delen att äta så att man mår illa för att man inte kommer ihåg hur det var - hade jag just ätit eller skulle jag precis äta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar