Vår busschaufför - en man med glatt humör. Eller en folkilsken tant.

Efter att ha läst Bittes blogg (www.bloggen.fi/paradox) och inlägget där hon berättade om sina negativa upplevelser om Åbo lokaltrafik, kunde jag inte låta bli att dra en liten parallell. Bussresorna i Åbo är nämligen ett kapitel för sig. Nu har jag dock inte åkt så där hiskeligt mycket buss här i stan, och inte en enda gång med barnvagn. Men till och från tåget tog jag ibland bussen från Hallis, och någon vinterlördag och sådär. En av de där första bussresorna i Åbo gick i övrigt lite fel, för jag hamnade på en slutstation någonstans långt ute i periferin. Men det hör inte hit.

Det verkar nämligen som om busschaffisar inte alls gillar sitt jobb. Och det är väl förståeligt att det inte är det mest rafflande yrket i världshistorien. Eller vad vet jag, kanske det är kul? Men att snurra på samma rutt i staden dag ut och dag in i skramlande, skakande bussar blir antagligen tråkigt i längden. I vilket fall som helst - det är inte mitt fel att du är bitter! Ibland verkar det nämligen som om chaffusarna verkligen anstränger sig för att vara så otrevliga som möjligt. Genom att starta en argumentation får de i alla fall lite omväxling i sin dag som i övrigt består att i stort sett att gasa, bromsa samt öppna dörrarna.

I mars 2007 skrev jag följande om Åbo lokaltrafik:

(Till bakgrunden hör att jag av misstag upptäckte att jag bara hade en 50-eurossedel i plånboken. Om busschaffören inte hade möjlighet att ta emot den skulle jag ha kunnat promenera ett par hundra meter till Hallis S-market för att växla till mindre pengar och ta nästa buss. Enkelt. Om det inte hade varit för den bleka finskan som satt och jäste på sin chaufförstron i stripigt hår och illasittande skjorta.)


"Tror du på ALLVAR att jag skulle sälja en engångsbiljett mot den där sedeln?!" gurglade hon.

Jag trodde inte speciellt mycket, men jag kan för all del få försöka, resonerade jag.

"Vet du inte att vi har skyldighet att ge tillbaka växel på högst 20€" stånkade hon vidare.

Icke heller detta kunde jag påstå att jag var insatt i. Jag måste erkänna att jag inte är särskilt insatt i någonting som har att göra med busschaufförer och deras förordningar. Jag blev dock mer och mer upplyst för varje minut som gick, eftersom busschauffören såg till att inpränta en del fakta i mig. Intressant på min ära, intressant! Dock kunde hon ha valt en lite mera lämplig tidpunkt, typ när folk INTE sitter i bussen och har bråttom till jobb och liknande. Och när folk INTE står och trampar i en kö bakom mig och vill in från duggregnet i bussen.

Därför bad jag henne vänligt att upplysa mig om vart hon vill komma; ska jag stiga av bussen, eller ska jag gå in och sätta mig, eller tänker hon på något vis lösa problemet. Eller säg, ska vi stå här framme tills de övriga passagerarnas arbetsdag är slut, och de kan stiga av bussen? Hon suckade och himlade med ögonen och sa att jag får gå och sätta mig om jag LOOOVAR att inte stiga av före torget, där hon kan få mera växel.

Det var mig en utmärkt lösning. Särskilt som jag inte hade något som helst ärende i närheten av torget. Jag upplyste busschaufför Tjock & Konstig om att jag inte skulle till något satans torg, utan till skolan ("...för att jag inte ska behöva bli en fet och ful busschaufför som vuxen", hade jag lust att tillägga) varpå hon upprepade ramsan om att man inte kan åka buss och bara ha en 50-eurossedel med sig. Jag hakade på upprepningstrenden genom att ånyo fråga hur hon önskar att vi ska lösa detta. Ska jag alltså INTE KOMMA MED (uttalat med övertydliga läpprörelser, stackarn var tydligen hörselskadad. Också) eller vill hon stå länge ännu och beundra min vackra uppenbarelse i bussdörren?

"Om du kommer med till torget, och kontrollanten kommer, vad gör du då? Vems problem är det då? Är det mitt problem?" dreglade tanten.

Låt mig tänka. JA, det är ditt problem om du A) inte har tillräckligt med växelpengar och B) därmed UPPMANAR mig att åka gratis med till torget. Enligt mig är det ganska logiskt.

En man som stod bakom mig i kön löste problemet (eller nej, inte löste problemet - det hade inneburit att skjuta kärringen. Han lugnade ner situationen) genom att hala fram ett par 20-eurossedlar och på så sätt växla in min 50-lapp. Jag hade antagligen stått där fortfarande annars, och blivit informerad om att man inte bör åka buss med en 50-eurossedel. Det var helt nytt för mig, eftersom jag enkom för den här resan lämnat mina slantar i lägenheten och tagit med mig största möjliga sedel bara för att jävlas.

Det var en lustig tant. Jag ska dock vara ännu lustigare. Inför nästa bussresa ska jag se till att ha 2,50 enbart i 5-centare och hälla upp en fin hög åt henne. Hon gillar ju tydligen småpengar. Därefter ska jag uppmana henne att skaffa sig ett liv. Det ska bli mig ett nöje:)