tisdag 6 oktober 2009

Lokalt

En av fördelarna med att befinna sig i Österbotten är att man har möjlighet att läsa lokaltidningen. Det är lite mysigt med lokala nyheter, låt vara att de ibland kan vara ganska patetiska och ointressanta. En sopavhämtningspunkt som inte fungerar. Eleverna i en skola fick fiskpinnar till mat, men en klass lämnade utan och fick uppvärmd makaronilåda istället. Någon har klottrat på väggen till en grillkåta. Någon byamarknad har regnat bort någonstans. Man ska ha riktigt otur om man läser hela tidningen utan att stöta på någon man känner. En gammal lärare, en släkting eller bekant, och ibland sin egen pappa.

Däremot motsätter jag mig å det bestämdaste detta med "superlokalt" som man kommer att införa i lokaltidningen ÖT. Jag trodde först att det var något slags skämt. Vad jag vet är ÖT redan lokalt så det räcker. Att dessutom dra ihop sig till superlokala delar är enligt mig bara fånigt. Vad ska man skriva om som är ännu mera superlokalt? Att Brita Svenssons katt har fått en sticka i tassen? Att någon har lämnat ett karamellpapper på rastplatsen vid Lillsjön? Att familjen Österö har magsjuka - speciellt pappan i familjen är riktigt risig i magen?

Det blir också lite pinsamt när folk glömmer att saker och ting som står i en tidning kommer att läsas av folk i hela regionen, man kan alltså inte formulera sig som i ett privat textmeddelande eller på ett födelsedagskort. Det måste finnas något slags filter på vad man skickar in. Annars blir det en riktig fars. Folk som sänder in bidrag till familjesidan brukar vara värst. Pinsamt polttarifoto taget på 90-talet föreställande någon som fyller år, en riktigt dålig vers med en massa krystade nödrim, och ibland längst ner "Skicka sms och gratulera mig!" och så telefonnummer.

Eller folk som har fått barn och skickar in pinsamma annonser som kan låta någonting i stil med "Vår älskade plutteponke har äntligen tittat ut!" eller "Sagopjinsessan har kommit till jorden - välkommen lilla havrekexet, önskar din stolta mamsi och papsi". Vad hände med det helt vanliga "Vår son" eller "En flicka" och datum? Jag vet, jag är både gammalmodig och tvär:)

2 kommentarer:

  1. fniss. ditt sätt att uttrycka dig är så skönt, maja :)

    SvaraRadera
  2. Tack:) Vissa saker ska dock inte tas med det allra största allvaret. Annars kan ju någon felaktigt få för sig att jag skulle vara petnoga:P

    SvaraRadera