Sist kvar i matsalen

När jag började på ettan skedde det i en liten, orangebrun byaskola. En riktig skola, just sådana som det är förhärdat sällsynt om idag. Stor skolgård, och fotbollsplan samt hockeyrink i anslutning till denna. Toaletterna fanns på utsidan, alltså vanliga toaletter, men med separat ingång från gården. En flick- och en pojktoalett.

I skolan fanns fyra klasser. Ettan och tvåan - hör här - i samma klassrum. Två klasser på varsin sida om mittlinjen. En lite bredare gång mellan pulpeterna bara, och så satt ettorna till höger och tvåorna till vänster. Läraren satte först igång ena klassen och sedan tog hon eller han hand om den andra. Funkade utmärkt. I byggnaden fanns också femman och sexan, medan trean och fyran fanns i en annan skola i andra delen av Öja. Tänk, två skolor i en liten by!

När det var matrast tog man på sig skorna och tågade ut och iväg till grannstugan, där matsalen fanns. Där satt hela skolan och åt samtidigt, och sedan fick man gå ut på rast. Som av en händelse var Maja nästan alltid sist kvar och åt. Jag satt oftast och knaprade på mitt knäckebröd när alla andra sedan länge hade fört bort sina tallrikar och gått. Köksan Brita brukade därmed ofta småprata med mig medan hon torkade av borden och plockade undan.

Vad gjorde jag då, annat än åt knäckebröd och försökte få tomt på tallriken innan det ringde in? Jo, jag berättade vitsar för Brita! Alldeles särskilt väl minns jag att jag berättade en om Bellman som av misstag råkade skära av sin pippeli när han rakade sig på balkongen. Grannen under stod och åt en smörgås, och mässade ljudligt: "Tack gode Gud för prinskorven!". Den där berättade jag klart och tydligt för köksan. Tror till och med att jag förklarade poängen för henne, utifall att hon inte skulle ha fattat vad prinskorven egentligen var. Åh, herregud vad hon måste ha haft roligt åt den där lilla sölkorven som satt och pratade dumheter i matsalen varje dag.

Det händer att jag stöter på köks-Brita i bybutiken då och då. Nästan tjugo år efter att jag gick på ettan och satt och sölade vid matbordet. Och varje gång hon ser mig inleder hon med ett pillemariskt flin och säger: "Nå, har du na vits åt me ida?". :)