Imorse vaknade jag av någon anledning strax efter åtta. Eller jag vaknade ett par gånger ännu svintidigare, men försökte frenetiskt sova vidare. Lite efter åtta kände jag mig redo att ge upp med sovandet, så jag steg upp, hoppade i varma kläder och gick ut på en morgonrunda. Det var ganska fint med en vacker sol som höll på att stiga - men kallt som i Siwas frysdisk. Konstigt att man alltid tycker att den den där första kölden är så kall, medan man senare i vinter tycker att -4 är riktigt ljumt och skönt - perfekt uteväder.
Mötte en och annan jobbfarare, lite skolbarn och någon enstaka morgonjoggare. Tog en runda längs åkanten på tillbakavägen och bongade massor med japaner. Med kameror. Det må vara en stereotyp som tacksam att driva med - men det är ju sant! De stod och klickade och klickade med sina blixtar, tog kort på varandra och åbåtarna och ån och varandra igen. Bytte om och lät dem hade stått bakom kameran stå framför. Stramt uppställda, högtidliga. Det tillhör inte heller ovanligheterna att det står en busslast japaner framför Domkyrkan när man passerar på väg till skolan. Klick, klick bara:)
Efter dagens handledning och en föreläsning trampade jag en snabbis via en kvartersbutik för att köpa kaffe. Glömde det igår när jag handlade på riktigt. Sedan hem, värma tassarna runt en kaffekopp (det är kallt, sa jag ju!) och sedan traskade jag iväg till gymmet en sväng och bände skrot med Stora Pojkarna.
När jag diskade ikväll körde jag med fart och fläkt vänster tumme i min absolut vassaste kniv. Bra prickat, må jag säga. Nu ståtar tummen med ett stort plåster och jag tycker lite synd om mig själv. Vem ska blåsa?:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar