Vackra ord. Och lite mindre vackra toner...

Började dagen med att sitta i biblioteket och knåpa med lite frågeformulär. Jag är tydligen fortfarande lite ringrostig den här terminen, för jag verkar ha svårt att formulera mig. Heter det "något", och kan man bedöma någonting som "måttligt". Kanske sådana ord avskaffades samtidigt som häxbränneri, förresten?

Jag råkar nämligen gilla gamla, fina ord och uttryck. En kärlek jag delar tillsammans med ex-sambo C. Vi roade oss till exempel med att formulera textmeddelanden till varandra på antikaste möjliga sätt. Ord som ehuru och emellertid var frekventa.

Jamen smaka på lite ovanligare, föråldrade ord - de är ju hur fina som helst! Följaktligen. Dryfta. Sålunda. Skrupelfri. Oåterkalleligt. Tydligen får man inte använda hurudan i sina akademiska texter längre - någonting jag sörjer. Det är ju ett så fint ord.

Nå. Efter skrivandet gick jag ner till Kliniken (vår egen talterapiklinik) för att titta på en studiekamrats röstterapi. När man inte själv har haft någon klient på en tid gäller det att inte tappa kollen, så jag försöker att gå och titta på någon terapi i alla fall då och då. Även om det kunde ske oftare.

Lite senare cyklade jag iväg till Studentbyn och drack kaffe hos lillebror. Han skulle först på någon keikka, men sedan visade det sig att han hade tagit fel på dag och att den hade varit redan igår.

"Jaha... då måste jag väl baka då"
"Hur så?"
"Jamen, när jag inte fick gå på rockkonsäärt. Då får jag väl... baka eller något"

På tal om musik eller vad man ska kalla det har jag ikväll nöjet att ha tillgång till sådant. Grannen skrålar nämligen Roxette av hjärtans lust. I kör med vad som låter som ett större sällskap. Inget fel på det, men jag skulle uppskatta om de kunde någon annan textrad än just "listen to your heaaaaaaaart, when he's calling for youuuuu". Blir lite tjatigt.