Dofter och minnen

Det sägs att människans doftminne är det starkaste. Starkare än både syn- och hörselminnen. Jag är beredd att hålla med, för vissa dofter kommer jag ihåg så väl, så väl.

Så länge jag bloggade på x3m.yle.fi skrev jag en gång ett inlägg om doften av båtlim. Det är någonting speciellt med den doften som triggar något gammalt minne hos mig, hur konstigt det än kan låta. Hör här, för er som inte har läst min tidigare blogg:

Jag tror i alla fall att det är båtlim, eller någon slags glasfibermassa som doftar på ett speciellt sätt. När jag känner doften av båtlim blir jag glad och lite sentimental, och samtidigt associerar jag till en bok jag hade som barn. En gul och brun bok som bland annat innehöll sagan om Prästens Lilla Kråka, som jag kommer ihåg att pappa har läst för mig som liten.

När jag åkte rullskidor som yngre startade jag oftast där cykelvägen började, vilket var på Yxpilarääton. Varje gång jag knäppte på mig skidorna och stakade iväg fick jag den där sällsamma känslan och tänkte på boken om Prästens Lilla Kråka. Numera har jag fattat att det finns en massa bårbyggerier där, och att doften av båttillverkning ligger tät över området. Båtbygge betyder smaskig doft och sagobok för mig. Hur underligt det än kan låta.

En annan doft jag minns är mamma. När hon hade varit ute och sprungit och kom hem störtade lilla Maja emot i tamburen, hoppade upp och kände den riktiga doften av mamma. Vilket alltså i praktiken var svett och friskluft och mammaflås - men jag tyckte att det doftade så gott. Sedan tyckte jag att hon hade så coola skor också, röd-vita Diadora med vita trekanter under sulorna.

Min absoluta favoritdoft av alla är dock källare. Speciellt i potatiskällaren i barndomshemmet doftar det riktigt supergott. Jord, potatis, gamla trälådor och annat gott. En torr, mustig doft. När vi var små hade vi bastun i källaren, och bastade hela familjen samtidigt. När alla var tvättade fick man åka snålskjuts i en famn upp tillbaka. Mammas mjuka, röda badrock, doften av källare, och när man kikade över axeln på skjutsen såg man hur det bildades skojiga fotspår av våta fötter på det kalla stengolvet.