Impulshelg

Som ett resultat av impulsivt handlande befann jag mig plötsligt på fredag förmiddag i en liten Skoda på väg mot Österbotten. I framsätet Bror och Svägerskan, i baksätet en kappsäck och jag själv. Det var en råkall och lite ruggig höstdag, med regnstänk och isande vindpustar. Norrut!

Helgen inleddes med kaffe tillsammans med bästa L på Abc i Kokkola. Ordningen återställd:) Sedan har jag diskuterat älgjakt med min andra bror och pajat på katten Sven. Den sistnämnde har tappat sitt främsta kännetecken - det vita morrhåret på den annars helsvarta katten!


Jag höjde misstänksamt på ögonbrynen och frågade mor om hon verkligen tror att detta är samma katt. Hon bedyrade att hon var bombsäker, men jag tyckte mig skönja en viss osäkerhet i hennes blick. Vore detta Salkkarit kunde katten som nu huserar på Nyströmsbackan vara Svens onde tvilling Sverker som har kommit för att ställa till med olycka...

Igår tog jag bilen in till stan på dagen. Det är någonting befriande med att köra bil. När man till vardags bor inne i en stad, cyklar dit man ska och inte kan frakta saker som är större än att de ryms i en cykelkorg känns det mäktigt att plötsligt ha möjligheten att - tja - till exempel frakta en säck cement tiotals kilometer utan svårigheter. Nu har jag ju inte tänkt dra runt på cement, men själva grejen - att man kan göra det om det kniper - är läckert.

När jag närmade mig centrum konstaterade jag att det var mycket folk och bilar i stan. Ändå klämde jag mig in i Anttilas parkeringshus för att försöka hitta en bilplats. Fullsmockat. Bilar både framför och bakom och långa köer. Då skulle ni ha sett vilken utmärkt insats jag gjorde. Körde hela vägen upp till parkeringshusets tak på tredje våningen, genom alla snäva kurvor och smala filer mellan betongväggarna. När jag kom uppför den sista rampen fanns en smal ficka strax till höger. En tvär sväng coh bilen gled på plats, som hand i handske. Tammefan om det inte var den stiligaste fickparkeringen jag sett i mitt liv. Jag blev nästan tårögd, så imponerad blev jag av mig själv:)

Jag har också återsett E över en kopp kaffe i Mjosund för att bland annat överlämna en 2-årspresent åt lilla B. Tant Maja har för vana att ge böcker i present (vilket säkert föräldrarna börjar lägga märke till vid det här laget...) så den här gången blev det Madicken. Alla bör ha Madicken i sin bokhylla. Och Alla vi barn i Bullerbyn, såklart. Sedan fick jag leka Hålla Bebis en lång stund med födelsedagsbarnets lillebror. Söt krabat med världens mojsigaste kinder:) Precis som förra gången avslutades besöket med att vi åt en flaska mjölk och sa hej-hej. Storasyster B vinkade lite blygt utanför bilen...