Eftersom jag igårkväll för ovanlighetens skull hade tillgång till rikssvenska tv3 tog jag chansen att titta på Lyxfällan. Det är som alla vet pop i tv-världen att söka upp folk som har problem, rätta till problemet genom en Extreme Makeover och sedan visa resultatet. Folk som ska banta, städa sina igengrodda hem, hitta en fru, få rehabilitering för sitt drogmissbruk och så vidare, och så vidare... Lyxfällan handlar alltså om folk som inte kan hålla i sina pengar, utan överkonsumerar så till den milda grad att de får skulder upp över öronen. Och fortsätter slösa pengar.
Jag har funderat på detta med konsumtion. Till exempel har jag och en bekant diskuterat detta med folk, pengar och materiella ting. Hon slog huvudet på spiken genom att säga att ungdomar idag räknar med att ha samma levnadsstandard som sina föräldrar - samma dag de flyttar hemifrån. Det vill säga fin lägenhet, all elektronik inklusive dator och snabbt bredband, platt-tv med DVD och hemmabiosystem, fullt möblemang från IKEA, all världens teknik och naturligtvis en bil. Bil ska man i allmänhet få när man får körkort, det hör till. Alltså i princip sådant ett heltidsarbetande par kan ha råd med, inte en ensam 19-åring. Inte konstigt att folk driver sig i skuld.
Tv-bolagen har nog hittat sin guldgruva i det här som kallas "förnedrings-tv". Vi älskar att titta på misslyckade människor. Jag erkänner att jag gör det, men jag vet inte varför. Samtidigt är det så genomskilnligt det kan bli. I gårdagens program visade man en trött, osminkad brud i mjukiskläder som satt med tårar i ögonen och pep att hon hade så mycket skulder. Efter reklamen hade hon fått en riktig proffssminkning, ny frisyr och snygga kläder, och allt hade ordnat sig, hon hade en budget och allt var toppen. Hemmet var nystädat och hon tog raska promenader med klara ögon och röda äppelkinder i sin vackra omgivning. Antagligen hade hon börjat träna på gym också, slutat röka, börjat äta ekologiskt och sopsortera. Håhå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar