På pass

Lördagen tillbringades i Terjärvskogarna från morgonmörker till skymning. Älgjakt. Startade med kaffe kring brasan i stugan på Kovastunturi och fortsatte sedan till dagens första pass så fort mörkret lättade.

Efter att ha varit med några gånger under flera års tid har jag lärt mig att man bör förbereda sig på att det kommer att vara kallt. Spelar liksom ingen roll hur mycket kläder man packar på sig och hur smart man försöker klä sig, lager på lager med rätt material på rätt plats. Funktionsunderkläder, fleece, ylle och vindtätt. Det är likförbannat kallt.

För er som inte vet innebär inte älgjakt särskilt mycket vandrande i skog och mark. Det skulle i så fall underlätta, eftersom man skulle hålla cirkulationen igång. Tvärtom ska man stå tyst och stilla på samma fläck i många, många, många timmar. Lyssna, vänta och spana. Ibland kan man så tyst man kan peta fram en termos i slow motion och hälla upp en kaffekopp. Förutsatt att man inte klirrar, prasslar eller för oväsen med dragkedjor eller spännen.

Hundarna sköter jobbet. Själv står man blick stilla och följer med vad som händer. I en tyst skog hörs hundskall långa vägar, och man kan bedöma vartåt det rör sig baserat på hur långa tystnaderna är och var skallet dyker upp nästa gång. Efter några timmar eller när man fällt älgen ifråga bryter man upp och byter pass. Så börjar alltihopa på nytt. Vänta, lyssna, titta.

Det säger sig själv att det blir ganska kallt. I lördags hade jag dock inga egna skor tillhanda. Alltså fick jag låna ett par så kallade Power Boots, stora värmestövlar i gummi med tjock, gungande botten, helt och hållet fodrade med päls. I storlek 44. Jag frös inte på hela dagen:)

Det var en lång dag, men så länge man har det varmt om fötterna går det ingen nöd på en. Det var klart och fint, men blåste en ruggigt råkall vind. Det hälldes upp hett kaffe och grillades korv. Diskuterades gamla jaktminnen och berättades vitsar. Jag fick hålla fast ivriga jakthundar när en älg hade fällts och de helst ville bita och slita i pälsen.

Vi sökte länge efter en av de andra fällda kalvarna i skogen innan vi till slut hittade djuret i en backe och kunde dra ut det. Vi körde till slaktstugan med två kalvar på flaket för att dra skinnet av dem. Återigen fick jag vara sidekick och hålla i ett och annat bakben medan de mera kunniga sprättade loss ytterkläderna av älgarna. Sedan - varm dusch, lite mat i magen och så var den dagen slut.