Jag känner mig lite som Hemlige Arne. Minns ni? Nåmen minns ni Classes Frukostklubb då? Morgonbarnprogrammens moder. Då när man var liten och var van att titta på barnprogram mellan sju och åtta på kvällen. Inte som det är idag, så man kan parkera sin unge framför tv:n från sju på morgonen, och låta underhållningen flöda till sen natt. När jag var liten fick man dessutom bara se tecknat en gång om året, och det var Kalle Ankas Julafton på julaftons kväll. Lycka.
Nå, Classes frukostklubb kom någongång i slutet av 80- eller början av 90-talet. Och denne samme Classe spelade även någon som hette Hemlige Arne, någon slags detektiv tror jag. En typ som var så hemlig att han nästan smög undan sig själv. Sådan är jag! Fritt fram för tolkning.
I tisdags klämde jag till med en till bravuruppvisning på statistiken. Som alla förstår är detta ett grymt overstatement. Bravuren bestod i att jag lyckades sitta kvar en hel övning och utföra alla uppgifter så länge jag fick noggranna instruktioner. Samtliga uträkningar stämde, trots att jag satt ensam och pillrade med programmet på egen hand. Däremot vet jag inte vad jag har räknat ut, vad resultaten betyder, eller hur man gör liknande uträkningar utan minutiösa steg-för-steg-instruktioner på Statistik for Dummies-nivå. Men ändå. Jag var så ofantligt stolt att jag skrev ut hela outputen (alltså tre sidor med mikroskopiska koder som ingen egentligen har någon utdelning av) bara för att ha resultaten svart på vitt.
Denna veckas toppirritation:
Folk som sitter och stirrar fånigt på varandra, håller hand så krampaktigt att knogarna vitnar och till och med måste sitta tätt intill varandra och läsa en tidning åt gången tillsammans. Och pussas med högljudda smack-ljud, trots att båda två med råge fyllt 26 år. Ööörk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar