Vision

Suck. Detta har varit den i särklass tråkigaste kvällen i mannaminne. Slutade skolan klockan tre, och hann således iväg på favvopasset på gymmet kvart över fyra. Verkar vara andras favvopass också, för det var fullsmockat. Verkligen. Men ett bra pass var det, även om det blev otroligt fuktigt därinne, kanske på grund av det fuktiga vädret? Jag kände i alla fall hur svetten bokstavligen droppade från armbågarna på båda sidorna om mig, och fick akta mig för att inte halka på kuppen.

När klockan var halv sex brakade jag in genom dörren, snabbduschade och hoppade i mjukiskläderna. Kändes ganska bra att ha träningen avklarad så tidigt, konstaterade jag. Men - vem är det jag försöker lura? Vad spelar det för roll egentligen? Det enda det resulterade i var att jag fick mera dötid att försöka fördriva på kvällen. Hade jag på allvar tänkt att jag måste få undan träningen i tid för att hinna med annat? Och vad skulle det i så fall vara?

Har alltså suttit och stirrat i flera timmar. På dataskärmen emellanåt, och ibland på tv:n. Det värsta är att jag verkligen inte vill göra någonting annat heller. Nästan så jag har en standardursäkt för att slippa undan, ifall jag skulle förväntas medverka någonstans.

Funderade för en stund sedan hur roligt det skulle vara om Emma bodde i samma stad. Eller om logopedin helt enkelt var i Vasa. Dock vet jag inte om Emma skulle finna det lika gemytligt, för hon skulle antagligen få be mig dra dit pepparn växer med jämna mellanrum. Min vision är i alla fall hur jag en kväll som denna, då det är mörkt och ruggigt ute, och jag bara skulle vilja sitta och prata skit en stund, sitter i Emmas soffa, busar lite med lilla b och bara är. Utan att behöva boka tid en vecka på förhand, utan att angsta över att det kommer att vara världens bjudning med stoppakako och salta snittar och praliner. Att kanske dricka en slät kopp kaffe i soffhörnet, utan att få höra att "jag har bakat blåbärspaj med vaniljsås åt oss", för att Emma vet hur det ligger till.

I min vision skulle Emma bo bara några kvarter bort, så man inte behövde cykla i 30-gradig kyla i en halvtimme för att kunna hälsa på. Vi skulle kunna göra saker tillsammans då och då. Lördagseftermiddagarna jag brukar spendera på stan här - tänk om man kunde skicka meddelande åt Emma och fråga om hon vill komma med en sväng! Har många gånger traskat förbi folk som sitter och "lördagsfikar" på dessa caféer som finns här, och tyckt att det ser så trevligt ut. Jag är säker på att Emma skulle tycka om det också!

Och om jag och Emma skulle studera i samma stad igen - då lovar jag att jag skulle gottgöra henne för all den hjälp jag fick i Vasa. Eftersom jag nu har blivit en sådan gräsligt aktiv studerande, skulle jag gärna använda lite energi till att hjälpa en småbarnsmamma som har andra saker än skola att fundera på.

Ja e på bibban å lånar na böökren... Ere na du behöver tan? Säj till så kan ja ta åt te mesama!

skulle jag till exempel kunna sms:a. Eller så skulle jag printa ut sådana artiklar hon skulle behöva till något skolarbete på Nelliportalen, om hon nu inte har lärt sig det själv. Och nu skulle jag till och med kunna hjälpa henne med statistik, om det skulle krävas;)

Jaa-a, så fånig jag är. Sitter här och drömmer och fantiserar...