Alltså ja e noo vege

Det är mycket jag inte förstår mig på. Jag förstår mig till exempel oftast inte på andra människor. Inte på mig själv heller för den delen, men när det gäller andra undrar jag ofta hur fan de tänker. Egentligen borde man bara låta folk vara som de är och inte desto vidare bry sig, men när det är just det jag gör.

Eftersom jag är en hum-flummare, alltså pluggar på humanistiska fakulteten är jag van att mötas av både ett och annat under en vanlig dag. Fast vi logopeder smälter nog inte in bland de andra barnen. Det är vi som sitter och suckar högljutt under dessa huu-haa föreläsningar och obligatoriska bullshit-kurser, som egentligen inte handlar om någonting. Som har uppfunnits av folk som helst enkelt har för mycket fritid, verkar det som.

Jag gillar inte folk som är annorlunda. Dels för att jag ofrivilligt är så jävla onormal själv, att jag inte kan förstå att man med vett och vilje måste anstränga sig så förtvivlat för att sticka ut. Varför vill man det? Jag vill helst bara försvinna i den gråa massan, smälta in som en detalj i inredningen, svara det som förväntas av mig och bara vara en helt vanlig människa. Jag vill vara precis medium! Mitt i. Average.

Jag har till exempel i alla tider eldat upp mig över vegetarianer. Eftersom detta är ett fritt land med åsiktsfrihet, och detta är min blogg där jag skriver vad jag vill, får jag också skriva följande: Jag avskyr vegetarianism.

Enlig mig är vegetarianer krångliga människor. An någon anledning förväntar de sig att få någon slags särbehandling, för att de nu helt enkelt inte vill äta kött. Okej, så ät inte kött då - men förvänta dig inte heller att bli särbehandlad på något vis!

Ett exempel: Jag äter inte sådant som finnar kallar "herkkuja", alltså efterrätter, krämer, fruktsallader, dopp eller glass. Om jag blir bjuden på kaffe där det serveras dopp, så tar jag en slät kopp kaffe. Alltid. Sedan får det vara kalas eller "jag har just bakat en paj" eller vilka ursäkter som helst. Jag äter inte kex, kaka, godis, paj eller någonting annat. Jag dricker kaffe för att dricka kaffe. Ni äter bulle, jag äter inte bulle. Ibland händer det att den som bjuder börjar fråga om det får vara någonting annat, en frukt... vi har jordgubbar... vill du hellre ha någonting salt? Nej, jag vill inte ha någonting, sa jag ju.

Ett annat exempel: Jag bjuder på tortillas. Vi är sju som äter, och en är vegetarian. Då förväntas man göra någonting annat, en annan rätt åt vegetarianen bara för att det inte passar med kött. Jag vet inte, men jag tycker att det är oartigt. Antingen äter man det som bjuds, eller så låter man bli!

Nu kan vegetarianer protestera hur mycket de vill med argument som att de inte förväntar sig några specialrätter, eller inte kräver specialbehandling - jag har sett hur det rynkas på näsan åt att det finns "så dåliga vege-alternativ" där eller där. Det är ingenting att klaga på, det finns utmärkta normala rätter, passar det inte med dem så låter man bli, helt enkelt.

Jag har dessutom av dessa så kallade vegetarianer hört lösryckta fraser som "alltså ja e noo vege... åtminstone om dedä kötte ser äcklit uut", "nångång ibland kan ja noo äta en hamppare, men bara om dendä biffen ser god ut" och att de någon gång har fått fel pizza som hade skinka på sig, men att de nu åt den i alla fall, för det var ju liksom pizza och smakade inte kött hur som helst.

På bilden ses till exempel vegetarisk kyckling med sesamfrön. Om man nu tycker att det är så hemskt med kött - varför heter rätten då kyckling? Vore det inte enklare att, say - äta kyckling?

Ah. Vill man vara en blek, kranttu, trött människa med dåligt hemoglobin så var så god - men förvänta er inte särbehandling för det. Dessutom har jag hört att vegetariska pruttar är någonting i hästväg!;)