Nopeat nollat

Den nya veckan inleds. Det gör den med en stor kaffe framför datorn, då jag likt en proffsig affärskvinna går igenom mina mail, ser stressad ut och antecknar viktiga möten i min filofax. Snart ska jag lyfta på luren och med otålig röst fråga min assistent om det har kommit några meddelanden, "men bara de viktigaste, jag har fullt upp den här veckan!".

Nå inte riktigt. Kaffe och dator stämmer, sedan tar det stopp. Jag sitter främst och dinglar med benen och raderar skolmail, kollar nya blogginlägg och läser tidningar. Ska snart ta mig till skolan, har statistik nu på eftermiddagen, så ska jag till bibban och lämna tillbaka böckerna jag använde för helgens skrivande och kanske fixa ett litet ärende.

Med lite tur, självdisciplin och om det riktigt lyckas borde jag få dra hela fyra röda streck på min stresslista på kylskåpsdörren när den här veckan är slut. Nästa helg tänkte jag dessutom spendera med ett streck till. Sakta men säkert. Stresslista är förresten helt fel uttryck, för den där listan lindrar faktiskt min stress en massa, fast man inte skulle kunna tro det. Det är när jag inte vet vad jag ska göra - bara att det är en massa ogjort - som jag blir uppjagad.

Efter att ha suttit och förhört klassflickorna P och K uppe i logopedin och fått klarhet i vad jag ska göra, och skrivit min massiva lista, kände jag mig genast lugnare. Jag ser konkret vad jag ska åstadkomma och när det ska vara klart. Systemet med röda streck är också så vansinnigt pedagogiskt att jag är riktigt stolt. Känslan att få dra ett rött streck är fantastisk. Ungefär som att göra en riktigt snygg nopeat nollat - fälla alla tavlor snabbt på stående i skidskytte.