Eller snarare filmmorgon, har det varit idag. Travade iväg i ett klart och fint Åbo imorse - börjar till och med vara van vid att gå, hör och häpna - för att träffa forskningsgruppen och titta på filmerna från pilottestningarna. Första gången jag fick se mig själv som terapeut på film, för jag har hittills gjort mina praktiker antingen på dagis eller uppe i Österbotten, aldrig i kliniken i skolan. Jag såg lååång ut (kanske för att min kompanjon var 5 år och typ en tvärhand hög) med lååånga armar som en spindel över terapibordet, och pratade snofsig högsvenska med basröst. Det var så inte jag på filmen!
Sedan mera strul med forskningsövningen. Det en massa förbannat krångel som sätter käppar i hjulen hela tiden! Nu blev det mera och mera invecklat, och saker som jag trodde var avklarade är plötsligt inte alls det. Ett steg fram och två tillbaka. Känner mig som en jävla tönt som inte är till någon hjälp alls, mest bara i vägen. Plötsligt känns det som om jag inte alls borde åka upp till Österbotten och testa, eller i alla fall inte lägga så många dagar på det. Som om jag borde åka upp på måndag morgon, testa alla på en dag och åka ner på kvällen. Fast det rent praktiskt är omöjligt, för det är ett flera dagars projekt. Känns som om jag smiter undan och lämnar flickorna i sticket här. Och sedan är det den där analysdelen som jag inte fattar. Usch, om det ändå var över.
Tog mig i alla fall i kragen och ringde ett Viktigt Samtal och skickade till sist iväg ett Viktigt Mail, efter att ha tvekat med pilen på send i en evighet. Tar emot, men det kanske är lika bra att få det undanstökat. Får jag skäll så får jag, det är bättre än att sitta här och inte engagera sig för att man kanske kommer att få skäll.
Enligt meddelandet som Maisa skickade idag hade festen hon var på här i Åbo varit kul. Hon hade kommit hem till sin kompis lägenhet 5 på morgonen, men likförbannat befunnit sig i Rauma klockan 9 och genomfört en pianolektion på lärarhögskolan. Imponerande! Hon imponerade dessutom på oss genom att snappa upp "Nå, ska vi byri måra ååv..?" vid matbordet igår, och upprepade lite senare "Ska vi byri småra ååv?". Sött:)
Jag ska nog också byri småra ååv här så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar