Det slutade aldrig regna idag. Minskade inte ens. Så jag joggade till gymmet på ett söndagskvällspass med droppar som landade i ansiktet så det bara skvätte. De första minuterna tänkte jag bara att jag ville vända om och krypa upp i soffan och dricka varmt kaffe och titta på intelligensbefriade söndagsprogram.
Sedan kom jag fram, drog av mig de våta överdragskläderna och började ställa i ordning lite vikter åt mig. Det var lite folk på plats, så jag kunde fixa två skivstänger, en tyngre och en lite lättare, för att inte behöva plocka på och av vikter hela tiden. Kändes segt, och jag ifrågasatte varför jag egentligen kommit hit. Det nappade ju inte för fem penni. Usch. Tog faktiskt en stund innan jag kom igång, men sedan blev det ett helt okej pass.
Och så, när jag kommit hem (och rivit av mig ALLA kläder direkt jag klev innanför dörren, för att de var så genomblöta), duschat, hoppat i mjukiskläderna, ätit kvällsmat och hällt upp kaffe - då kändes det som om det här med gymmet en seg söndagskväll kanske inte var så dumt ändå. De där gångerna det känns segt att tvinga sig iväg, då försöker jag tänka på efter. För att sitta och kura framför tv:n med näsan i kaffekoppen är en miljon gånger skönare när man har varit och tränat än när man inte har det. Dagens präktiga visdomsord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar