söndag 25 april 2010

Liten gumma söker hjälp

Idag när jag helt fridfullt traskade på en gata viftade en liten och väldigt gammal tant lite ynkligt men intensivt mot mig. När jag kom närmare höll hon fram en lapp som visade sig vara en läkarkallelse, och längst ner på lappen stod adressen till mottagningen.

Tanten verkade ha någon form av afasi, för hon talade nästan helt obegripligt. Eller så var hon döv, för orden var helt förvridna. Problemet var att hon inte visste vart hon skulle, och inte visste jag heller var mottagningen låg. Gatan var rätt, men eftersom det var en väldigt hög siffra visste jag inte åt vilket håll hon borde gå. Logiskt sett borde hon fortsätta en bra bit uppför en hög backe, och sedan gå mot slutet av gatan. Där hade jag i alla fall sett någon typ av läkarstation, hade jag för mig.

Jag förklarade så tydligt jag kunde, och gestikulerade att det var l-å-n-g-t ditåt hon skulle. Tanten nickade till tack, och jag gick vidare kanske ett halvt kvarter. Då, ett tiotal steg från var tanten hade stått såg jag en port som var skyltad med just det hon sökte. Jag vände mig om för att rätta till misstaget - men tanten var försvunnen!

Jag fick omedelbart samvetskval för att ha lurat den jättegamla tanten till fel ställe. Småsprang tillbaka och fortsatte en bit längs gatan ditåt jag hade pekat, men hon var som uppslukad av jorden. Neeej! Vände om igen och gick besviket mot läkarstationen igen. På en liten sidogata stod den lilla gumman och såg förvirrad ut. Vilken tur.

Jag gick fram till henne och förklarade misstaget, och erbjöd mig att följa henne hela vägen fram. Hon skakade på huvudet och sa: "Huomenna!". Det var alltså imorgon hon hade tiden, logiskt eftersom det var en söndag. Hon skulle tydligen bara kolla var det låg idag. Hur som helst pekade jag noga och visade vilken port hon skulle in igenom följande dag, och hoppades att hon skulle hitta rätt.

Det är någonting hjärteknipande med dessa gamla, krokiga gummor. I alla fall blev hon glad över hjälpen, och tryckte min hand riktigt hårt till tack. Och jag blev minst lika glad över att jag hittade henne igen. Hade inte kunnat sova inatt annars.

2 kommentarer:

  1. Åh, va gullot me små gambel tantren. ja sku å ha fått dåligt samvete om ja int sku ha hitta enna på nyytt. :) Hoppas hon hittar räätt imoru.

    SvaraRadera
  2. Ja ha faktiskt tänkt på on fleira gang: "Undrar om on hitta fram..?". Hon va jättesöt...:')

    SvaraRadera