fredag 9 april 2010

Färdig!

Jag kom igenom mina fyra tjocka pärmar med blanketter! Varje formulär består av ett par-tre sidor bakgrundsinfo, typ kön, ålder och lite smågrejer om sjukdomsbakgrund och arbetsrelaterat stuff. Sedan ska man kruxa i ganska många rutor om olika symtom, och så lite mera allmänna grejer. Sedan kommer kring 25 flervalsfrågor som kan besvaras. Till sist några frågor till om lite detaljer, och så ett par öppna frågor som deltagarna svarar på med löpande text.

Det säger sig själv att det blir ganska mycket att föra in i dataprogrammet. Speciellt i början, då jag var tvungen att tänka till för varje gång jag läste igenom flervalsfrågorna. "Vänta nu. Om man har kryssat för nej på den här frågan, så stämmer det överens med facit. Det betyder att en etta ska föras in. Nästa fråga: här betyder nej att det inte stämmer överens - alltså... en... vänta nu. Hur var det i facit förresten?".

Som sagt så tyckte min handledare att det vore trevligt om jag kunde lämna in den ifyllda filen idag, fredag. Det gick, men jag fick verkligen lägga manken till för att det skulle lyckas. Då och då kom handledaren förbisusande och frågade hur långt jag kommit, och gav peppande uttalanden såsom: "Jajaja! Låt finkkuna gåååå!". Jag bankade febrilt in siffror för allt vad tygen höll, men slog upp Facebook en rekordkort stund när jag sög i mig en kaffekop. "Facebook! Voi JESUS!" dundrade handledaren när hon klampade förbi. Bara att stänga ner det fönstret, alltså.

Men tammefäänkken. Där en sextiden matade jag in den sista deltagaren, och därmed är samtliga gubbar och gummor och deras svar omvandlade till småsmå ettor, sjuor och tolvor i långa rader. Det var en ganska segt jobb, men det gick ju bra och riktigt tröttsamt blev det nog bara den sista timmen.

Med handledarens hjälp gjorde vi sedan några analyser (och med några avses mera exakt 18 A4-sidor i det här sammanhanget) och dem har jag printat ut samt med största vördnad burit hem. Ska läsa och bli bästa kompis med alla siffror, så jag kan börja tolka och skriva en hiskelig massa text om dem.

I övrigt regnade det i Åbo när jag cyklade hem. Fick lite känslan av ett sommarregn, för det var ett lätt och jämnt stril, och det doftade våt asfalt och gräs. Och ännu läckrare - när jag hade varit och lyft lite skrot och cyklade hem i mörkret med regnet fortfarande trummande mot pannan - då sjöng fåglarna hela vägen hem. Trots mörker, och trots regn. Mmm... våren har segrat igen!

6 kommentarer:

  1. Wohoo! Jag jublar medde!! Tänk, snart ere fixat å klart!! *klappar de på axeln* Dukti Maja.

    SvaraRadera
  2. Wo-HOOOOO!!! va ordet! Tack för berömmet, he värmber som en lillan kamin:)

    SvaraRadera
  3. VA du dukti Maja:)Tänk på att e allti bra me na lete ångest om man ska få na gjort:P

    Hanna

    SvaraRadera
  4. Åh tack, Närpes! En viss grad av ångest e faktist ti nytta i dehe sammanhangi. Å handledarn sir till att man int glider ner i na slags bekvämliheitszon helder:P

    SvaraRadera
  5. Vilken najsig bild du har byt till. Ni är o så fager! :D

    SvaraRadera
  6. Oh, tack igen:) Ni fullkomligen ÖÖÖSER komplimanger över mig!;)

    SvaraRadera