Min mamma har nya gångstavar. Rosa! De fick dock stå kvar på farstubron när jag drog ut och sprang en sväng ikväll. Det är fortfarande varmt i luften, man kunde inte tro att det bara är några veckor kvar till jul. Jag sprang bland annat en snutt längs Öjavägen i vägbelysningens sken. Det är trevligt att springa när skog och åkrar ligger beckmörka vid sidan av vägen.
På ett ställe sprang jag förbi en hage. Jag kunde ana två hästar som stod på andra sidan staketet. Stora och varma stod djuren där mellan trädstammarna. Annars såg jag inte många levande själar under min runda.
Jag har inte varit det minsta - det minsta - hungrig på flera dagar. Känns som om jag skulle kunna vara utan mat i resten av mitt liv. Ingenting lockar att stoppa i munnen. Inte mat. Inte frukt. Inte någonting sött. Inte smörgås. Inte ens tuggummi. Kaffe tvingar jag i mig för att jag inte vill återuppleva gårdagens horrorupplevelse på grund av koffeinbrist.
När jag hade varit ute och sprungit, duschat och bytt kläder trampade jag nästan upp en stig i parketten mellan kök och vardagsrum för att jag inte kom mig för att laga någonting att äta. Till sist stekte jag en ytte-pytte-omelett på ett ägg och tvingade i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar