Ett litet kaos

Igår fick jag ett flertal (två är ett flertal) förfrågningar om att hänga med ut som sällskap på ööli med damerna L och B. Chaufför var ordnad och skulle till och med hämta upp mig från farstubron. I sådana situationer måste man i princip tacka ja. Trots att jag likt kvinnor överlag inte hade nåååågonting att ta pååååå miiiiig. Nå, lite kläder letades fram, jag hoppade i duschen och korkade en lonkero innan bilen var på gårdsplanen. Mot Kokkola.

Det blev ett kort besök på Amarillo innan vi fortsatte tvärs över torget och till Onnela några kvarter bort. En relativt lugn kväll med ett par kalja och lite dansande med flickorna. Träffade dessutom på två av favoritarbetskompisarna från i somras, vilket ledde till spontant kramkalas på dansgolvet. Dock är det ganska svårt att försöka a) höra b) förstå c) tala med folk i sjuhundra decibel och med folk som dansar på alla sidor om en. Dessutom på finska. Nå, jag gjorde mitt bästa. Hoppas jag inte gjorde bort mig, typ visade tummen upp och nickade om någon sa att hennes farmor dött eller något i den stilen...

Måste bara berätta om en rolig incident. Vi satt i den lite lugnare avdelningen kring ett bord och smuttade ööli och talade sinsemellan. Som det ibland sker kommer då någon och ska avbryta en. Okej, inget illa i det - det är klart man får komma och prata med folk på krogen, det är ju det som grejen. Men när det absolut måste ske just när man håller på berätta någonting viktigt, och dessutom är personen en Mycket Berusad Typ som står och svajar och klipper med ögonen på halv stång.

Jag har dessutom inte riktigt pokka att be folk fara åt helvete ur min åsyn. Tänk om det är en jättesnäll människa som aldrig har vågat tala med någon, och när han försöker så får han en verbal käftsmäll. Men jag gillar inte att folk ska komma och tränga sig på. Inte när man är ute med sina kompisar man inte träffar så ofta och vill umgås ute på krogen.

Ibland brukar vi ta till "jag kan inte finska-tricket". I Kokkola blir folk nämligen väldigt handlingsförlamade när man inte "kan" finska. Jag och B skakade alltså ivrigt på huvudena och låtsades inte förstå någonting när en svajig typ kom och frågade om han fick slå sig ner.

Den här var dock envisare än så. Han bytte sludderspråk. Till engelska "DUU JUU *hick* MAJND IF AIJ *hick* JÅIN JUU?!". Jag vände mig mot B och skulle diskret muttra lite, då den höga musiken plötsligt tystnade. Vilket resulterade att jag i den tysta baren formligen skrek: "EI SAATANA!". Typen såg lite chockad ut, och i samma sekund drog musiken igång igen, varpå L mittemot viftade med armarna och skrålade "Y.M.C.A!!!". B blev så road av situationen att hon vek sig av ett gapflabb.

Tvärtemot vad detta låter som, krälade vi alltså inte omkring dyngfulla. Det råkade bara bli ett litet kaos där inom loppet av tre sekunder. Stackars typ. Han lomade iväg.