Rubriken ska sägas med positivt, beundrande tonfall. Okej att jag inte annars har så mycket till övers för den rikssvenska kulturen. Förutom då mina mostrar, fastrar, kusiner och kusinbarn och andra släktingar som befinner sig där.
Men idag hade vi igen en gästföreläsare från Sverige, och åh vad de är bra i jämförelse med våra inhemska! De är pedagogiska, tydliga och underhållande. De kan sitt ämne, och de kan lyfta fram det på ett sådant fängslande sätt. De uppträder framför åhörarna.
Och språket! Det rikssvenska språket är så levande, så flytande, så varierat och målande. Det låter som om de skulle läsa poesi eller sjunga en sång när de talar. Det finns så många ord för att nyansera språket - och de använder kluriga uttryck och vackra ord. Allt är mjukt och följsamt. Annat än detta "puhe-kieli-perkele" som vi finländare är vana med.
När en finländsk föreläsare drar en kurs är det pang-bom-undervisa som gäller. Mening radas efter mening. Ord efter ord. Jag brukar börja gäspa redan efter åtta minuter, om inte tidigare. Vi har ofta föreläsare med finska som modersmål, vilket gör språket så begränsat. Man fattar, visst - men någon show är det inte fråga om.
Det är någonting med de där svenska professorerna och experterna. De är så... coola. Idag har jag suttit och utan att ens blinka en gång följt med en föreläsning om demenssjukdomar. Föreläsaren - en stilig man med kostym och slips, med en snygg Powerpoint-presentation. Började med att kort och tydligt presentera sig, på ett just så där naturligt och personligt sätt som svenskarna gör.
Sedan gick vi in på ämnet, han varvade korta anekdoter med faktarutor och teori. Då och då en fallbeskrivning. Allt flöt ihop och bildade en naturlig helhet. Det känns som om man sitter och lyssnar på någon som helt apropå förklarar någonting intressant.
Det som är typiskt för svenskarna är också dessa bensträckare. Alla svenska föreläsare talar en kort stund, max 50 minuter, en timme innan de säger "Såja, då tar vi en kort bensträckare då!". Och så får man gå ut ur föreläsningssalen och sträcka på sig lite, ta en kaffekopp eller annars bara ta lite frisk luft. Så enkelt, och får en att bli tio gånger mera vaken. Lite skillnad mot dessa våra inhemska föreläsare som lätt kan hålla predikan hur länge som helst.
Imorgon bitti fortsätter vi!
Vuj. Tå sku du va me på kalla kriget. Hande föreläsarn e så bra, varvar allt me (miin typ åv) humor (driver me peffan bl.a.), visar snuttan ur dokumentären för att belysa å ge meir kött på beinen åt he vi pratar om, å så har vi en 20 minuters paus halvvägs. Tå man ska fa heim så vill man int att he ska va slut "rei" fast man suti ter rei 3 tiima...
SvaraRaderaJa, visst ere kul ti hör på en föreläsning tå föreläsarn e bra!
SvaraRaderaJa veit int om e er för att man e van från lill att underhållning ska vara på rikssvensk, typ barnprogram å julkalendran osv. He låter direkt "gladari å rooliari" tå e gar på rikssvensk. Å man orkar hör på mytji beter tå e er så varierandan språk.
Han va faktiskt bra! (Å snygg dessutom..;P) så sluta an me ti säj va vi ska tala om imoron morn... liiti som en cliffhanger;)
Det där är faktiskt sant. Det är såklart beroende på person och ens modersmål, men många svenska pratar öppnar och ledigare, på ett trivsamt sätt. Sen finns det andra som aldrig slutar prata och då somnar man också. :D
SvaraRaderaJo, såklart är det olika från person till person, och man ska ju egentligen inte generalisera. Men via har haft rikssvenska gästföreläsare många gånger, och de brukar vara bra! Liksom mån om att prestera bra, de anstränger sig för att göra ett framträdande, istället för att bara gå och räkna upp den info man har.
SvaraRaderaSedan - och det här kan kanske uppfattas som ett sidospår - så är de alltid snyggt klädda och ser glada och trevliga ut. Och sådant är också bra när man ska stå framför publik en hel dag.