måndag 16 november 2009

Favorit i repris

I och med den oerhörda läsarresponsen när jag producerade ett liknande inlägg för ett par dagar sedan, kommer här en favorit i repris. Dags för ninna-ninna-ninna-naa - boktipset!

Återigen en av mors böcker som hon stack till mig en gång inför en tågresa för att jag skulle ha någonting att läsa. Sist jag åkte tåg rafsade jag i all hast med mig två tjocka reklamkataloger från Kodin Ykkönen och Anttila från hallmattan. Båda två Christmas edition. Jag hade kommit nästan till Tammerfors innan jag hade plöjt igenom alla julprydnader, fönsterbelysningar och leksaker. Alla sätt att fördriva tid på tåg är bra!



Nå. Nu skulle jag inte tala om reklamtidningar, utan istället om denna. Befriaren av Lars Hesslind. Också den en gammal bok som jag inte vet om man kan få tag på mera. Det är en av de böcker jag nästan sträckläst från pärm till pärm.

Handlar om livet på den lilla ön Stormö någonstans ute i den svenska skärgården. Det är fattigt och bedrövligt, och folk på ön sliter och släpar för att på något vis hållas vid liv. Det enda glädjeämne som finns på ön är i princip att supa till då och då. På kredit, såklart. Det enda som kan rädda folket på Stormö är den präst som till all lycka blir sänd till dem. Han ska blåsa liv i en för tillfället icke-existerande församling och få ordning på folket.

Det blir en radikal förändring när pastor Morath stiger iland på Stormö. Han har en klar vision om hur frälsningen ska gå till, och de desperata, fattiga öborna följer honom blint. Som väntat glider projektet dem ur händerna, det spårar ur totalt. Till och med pastorn själv får storhetsvansinne och snart kunde man tro att det är Gud själv som står i predikstolen på söndagarna.

En intressant historia är det. Gripande och målande berättad, man ser framför sig den vinpinade ön med det fattiga folket, och man förstår deras tillit till pastorn som kommer som en frälsare. Om ni får möjlighet - läs!

2 kommentarer:

  1. man (d.v.s. jag) borde ta mig tid att läsa oftare (och kanske lägga lite mindre tid på att sitta vid datorn och lusläsa bloggar). på nattduksbordet vilar nu kaj korkea-ahos bok. än så länge orörd (av mig).
    visst har vi lärt oss att man ska använda parenteser ofta när man skriver?

    SvaraRadera
  2. Jag läser inte heller särskilt mycket, råkade bara se de här två favoritböckerna i föräldrahemmet. Tycker att det blir så mycket läsande som har att göra med studierna, så det känns inte direkt som någon avkoppling... Men kanske man hittar intresset igen om en tid!

    (Parenteser lär rekommenderas, ja. Liksom sär skrivningar. Och syftningsfel) :)

    SvaraRadera