Det var en ganska mysig tågresa. Så där för att vara en sådan, alltså. Folk satt och stirrade ner på sina datorer och verkade försjunkna i det de höll på med. Han som satt mittemot mig pressade hårt ihop läpparna och antog en rödlätt ton i ansiktet då och då. Jag kunde inte avgöra om han såg på någonting tragiskt och var på vippen att tjuta, eller om han höll tillbaka ett skratt, utifall att han tittade på någon komedi.
Jag tror att Sven hade saknat mig, för han kröp självmant upp i famnen på mig igårkväll när jag tittade på tv. Sedan låg han stilla tills det blev sent och han fick varmt (tror jag), då hoppade han ner på mattan istället. Tvåtiden vaknade jag på soffan av han bökade i famnen igen. Tyckte väl att det var dags att jag gick i säng:)
Idag har jag och Sven städat ur en av kamrarna uppe på vinden i föräldrahemmet. Sven hittade hela tiden roliga saker att påta på. En och annan mutter att puffa runt på golvet, för att inte tala om när jag sorterade in några väskor i en garderob. Katten älskar väskor, han hoppar i och ur dem hur länge som helst om han får hållas.
jag vill också ha en katt. tyvärr är 3/4 av familjen allergisk, fast den ena sonen säger hela tiden att det finns mediciner. jag vet dock inte om jag vill ha en katt så mycket att jag är redo att börja äta antihistaminer varje dag.
SvaraRaderaJag gillar faktiskt inte katter - bara Sven. Han är säkert på något viss magisk;)
SvaraRaderaDet låter lite väl jobbigt att tvingas äta mediciner för att man ska tåla sitt sällskapsdjur. Men finns det inte någon ras som funkar för allergiker? Iofs brukar sådana vara skrynkliga nakenkatter som kostar mera än en ny bil:-S
he e just he - att de kostar så mycket. dessutom har vi en del grannar som inte är välvilligt inställda till katter som springer på deras gårdar, och någon innekatt skulle vi ju inte vilja ha. inte heller en som ska rastas i koppel. tyvärr kommer vi nog aldrig att bli med katt, det är bara att konstatera.
SvaraRadera