Bakfasen fortsätter

Idag har jag också bakat. Kanske jag skulle bli bagare istället för talterapeut? Det är ganska trevligt att röra ihop smet och med spänning vänta på vad resultatet blir. Dessutom är bakning en så skön och systematisk process. Det är plocka fram, baka, sätta i ugnen och grädda. Under tiden får man diska och städa undan. Sedan beskådar man verket. Har man tur är det någon som mmm-ar och tycker att man är duktig och bakar så gott. På så vis kan man säkerställa att man får fina julklappar och kommer till himlen och allt det där.

Men speciellt gillar jag systematiken. Ah, systematik! Följa recept. Ordning och reda. Börja och avsluta. Arbete och resultat. Kan ni tänka er hur terapeutiskt jag tyckte att det var att städa ur en av vindskamrarna som jag skrev om här tidigare? Plocka upp, sortera, slänga bråte. Torka damm, ordna med militärisk precision. Lägga i skilda fack och korgar.

När jag är här i föräldrahemmet kan jag ibland få ett ryck och surfa runt på lite receptsidor på Internet. När jag hittar någonting som låter bra kan jag pröva att baka det. Fördelen med att göra det här jämfört med om jag skulle göra det hemma hos mig är att a) det uppskattas b) det äts c) ingredienserna finns.


Idag blev det Äppelrutor med smuldegstäcke. Med äppelbitar, kanel, farinsocker, kardemumma och annat smått och gott. Står som bäst på arbetsbänken och svalnar. Vad hon kan, den där Maja.