lördag 15 maj 2010

Tantattack!

Skulle dra iväg på ett litet snabbärende i värmen, och stod och låste upp cykeln på bakgården. En liten tant kom utvaggande ur grannporten och tittade sig omkring. Sökte sitt offer, någon att prata med. Ni vet dessa höghustanter som har lite för mycket tid och lite för lite att fundera på, så de måste reta upp sig på att någon har gått in i hissen med grus under skorna eller lämnat två korn tvättpulver i tvättmedelsfacket i tvättstugan eller skramlat med nycklarna på flit i trapphuset och liknande.

Tanten var somrigt klädd på tantvis, i vadlång, blommig kjol och blommig blus i ett annat mönster. Strumpbyxorna utbytta mot sommarvarianten, gråbeige knästrumpor och på fötterna tantpumps med låga, stadiga klackar. Hon flinade upp sig lite och sa på finska att det var vackert väder. En listig öppningsreplik. Vi kommenterade båda någonting om sol och värme, och sedan slog hon till och förfasade över vad "de" har gjort i hennes trappuppgång. "De" var alltså ungdomarna.

Trapphusen målades här för inte så länge sedan, och är numera riktigt fräscha. Idiotiskt nog hade alltså någon tönt klottrat ned väggarna i tantens trappa. Vår är fortfarande fin och ren, men i granntrappan är några symboler ristade och målade med svart, vattenfast tusch på båda sidorna när man kommer in. Jätteonödigt. Om jag hade lagt tid på att fixa till en lokal och någon idiot kom och klottrade ner veckan därpå skulle jag också bli arg.

Tanten ojade och vojade sig över att "någon" borde ringa disponenten. "Men gör det då" tänkte jag i mitt stilla sinne. Men inte verkade det som om hon hade någon tanke på det. Hon berättade detaljerat om vilka som hade rört sig i trappan när, och vilka slags människor som bodde på de olika våningarna.

Hennes huvudmisstänkta var tydligen ett yngre par på tredje våningen, där mannen hade långt skägg (tanten visade med handen hur långt skägget var). Tydligen är skägg ett tecken på att man har fallenhet för vandalism.

Sedan var det ett par flickor som hade suttit på gården och rökt och sedan gått in i porten. Även de var misstänkta. Tanten var bekymrad och ville ha fast de skyldiga - "så att inte vi oskyldiga måste betala" upprepade hon minst fyra gånger. Under samtalet - eller ska vi säga tantens monolog - kom en ung kille ut ur porten, hälsade och gick ut på gatan. "Ja, det är inte han i alla fall" väste tanten lågmält, och fortsatte "Ser du, hans pappa har köpt hans lägenhet åt honom. Han bor där uppe på åttonde våningen!".

Tanten fortsatte att prata om klottret i trappan, och många synpunkter började komma andra och tredje varvet redan. Jag tror att hon egentligen inte tyckte att klottret var särskilt farligt - sådant kan man ju måla över ganska lätt - utan att hon verkligen gillar att vara husets lilla polis. Hon gillar att hålla koll på alla, eller så är hon bara väldigt ensam och uttråkad. Jag skulle inte vara förvånad om hon är en sådan som ringer på hos grannarna och frågar omotiverade frågor som "Hade ni också dålig bild på tv:n igårkväll?" eller "Min vattenkran har så dåligt tryck, hur är det med er?".

Jag försökte avsluta samtalet flera gånger, men jag är så dålig på att göra sådant finkänsligt på finska. Jag kan bara hojta: "Noniin, MORO!" som avskedsfras, och det kändes inte riktigt rätt i det här sammanhanget.

Långsamt och försiktigt började jag lirka mig iväg, klev över ramen på cykeln och försökte på så sätt ge henne en vink om att jag var på väg. Tanten började då berätta om när hon hade varit på Rhodos för sisådär tjugo år sedan och brände sig så förskräckligt. Skinnet i ansiktet och över hela kroppen bara flagnade av, och hon var inne på sjukhus för värmeslag.

Giv mig styrka. Innan hon började med några vidare semesterberättelser ansåg jag att jag måste ta mig härifrån. Det fick bli någonting i stil med "MORO!", och sedan hastigt trampa iväg.

4 kommentarer:

  1. Tack för dagens skratt, :). Di en noo omöjliga domdee tanttona. Ibland så kan det vara riktigt kul att chatta med dem en stund, men då oftast hugger de tag i en så fort som man har bråttom o är på väg någonstans. Fasen i.

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentaren, roolit att nan uppskatta tanthistorien:D

    På eitt sätt e di ju ganska underhålland dömde tanttona, liksom en parodi på se sjölv. Ja hadd liiti svårt ti hald pokka imillanåt. Men tå juttuna alder mena ta slut!

    SvaraRadera
  3. "Noniin MORO!" :D

    Loistavaa! :Maisa

    SvaraRadera
  4. Meidän Maisa!:D

    Mulla on muuten ikävä:'( Kram, kram, kraaaaaaaam!

    SvaraRadera