Idag har jag besökt ett dagis. Vid pysselbordet tillverkade några minimänskor fjärilar, och diskuterade tillsammans med personalen samma djur lite pedagogiskt sådär. En av dagistanterna frågade: "Jaha, Ella - har du sett någon fjäril ännu i vår då?". När Ella nickade och sa att hon hade sett en komma flygande i helgen, blev tanten såklart överväldigande jätteintresserad. Sådär som man har en tendens att bli med barn - NÄMEN har du CYKLAT igår?! Och till MOMMOS, ÅHHÅ! som om det var någonting speciellt med det.
Lisa som satt mittemot pep med gäll röst att hon OCKSÅ hade sett en FJÄRIL, men fick inte riktigt samma översvallande reaktion, utan mera ett "Jaha, du också. Vad trevligt". Detta var tydligen inte nog, så Lisa bredde på lite. "Hördu! Jag har sett en... en kanin som flög!". Dagistanten höll masken och sa "En flygande kanin? Är du riktigt säker på det?". Lisa nickade bestämt, jo hon hade minsann sett en flygande kanin. "En ROSA!" sa hon bombsäkert.
"En flygande rosa kanin...? Kan det nu riktigt stämma?" sa tanten. "Jo. På vår villa" drog den lilla damen till med. "Jaha. Det måste jag säga att jag aldrig har sett". Det klipptes och pysslades några sekunder under tystnad.
"Hördu Lisa, en sak har jag funderat på gällande detta med flygande rosa kaniner - använder de öronen till att flaxa med, eller hur gör de?". Och enligt Lisa så var det just så det gick till. Så nu vet vi det.
men stackars liten som inte får uppmärksamhet på annat sätt än med att hitta på historier som denna :/
SvaraRaderaMen kreativ, det var hon! Flygande rosa kaniner - vete fan om jag hade kunnat komma på någonting sånt, och dessutom nästan övertyga mig själv om att det är sant:D
SvaraRadera