Jippo

Efter typ två veckors högsommarvärme kändes det riktigt bisarrt att sätta foten utanför dörren utan att mötas av den där heta, fuktiga, tropiska hettan. Däremot av lite drygt +15, regn och grå himmel. Bisarrt, lite synd, men egentligen helt normalt för att vara maj. Jag menar, det är ju inte ens meningen att man ska ligga och pressa på beachen (eller i Åbos fall på åstranden) den här tiden på året. Ändå har man gjort det. Jag har förvisso inte pressat särskilt mycket i pressandets rätta mening. Men jag har nog vistats ute ändå.

Igår när jag cyklade runt på stan i värmen, korsade ån för att svänga åt höger i en korsning möttes jag plötsligt av något slags motionsjippo. Tusentals kvinnor i röda t-skjortor marscherade i en jämn ström precis åt samma håll som jag skulle. Jag stod och väntade en stund, men insåg snart att det inte skulle lyckas, jag skulle ha fått vänta länge för att komma förbi. Svängde om, cyklade tillbaka över ån och satte mig på slänten en stund istället.

Alltså. Det är ju fint och trevligt och på alla sätt skojsigt att man motionerar. Men måste man absolut ställa till med världens största gemensamma promenad just på åstranden på en lördagseftermiddag, just där människor går och njuter av solen, äter glass, kryssar mellan åbåtarna och ligger och solar?

Jag fattar överhuvudtaget inte pointen med sådana där tillställningar. Samma sak med det som heter Peedande Pimuna. Det går ut på att en massa kvinnfolk (i likadana t-skjortor) cyklar Kokkola-Jakobstad-Kokkola (eller vilken väg det nu var). Alltså massor med folk trampar fram och tillbaka.

Så långt fattar jag att det eventuellt är ett sätt att sporra damer till att motionera, men jag undrar om det här har någon effekt... Att cykla en lång sträcka en dag - det har ju ingen som helst betydelse i det långa loppet. Om det är tänkt att väcka intresse för motion och idrott och fungera som ett slags startskott, så tycker i alla fall jag att det är en usel idé. Typ "Hej, är du intresserad av att börja motionera? Bra, vi börjar med en överlång cykellänk!". Tråkigt! Trååå-kigt!

Dessutom får man en belöning också för att man har varit med. En - jo, det är sant - Korv-Görans kebab. Inte för att motionsjippon ska vara några dödsallvarliga tränings- och dietsatsningar, det fattar jag ju, men ändå. Ingenting skulle kunna kännas mera malplacerat.

För all del. Motions- och hälsosatsningar behövs det mera av i dagens samhälle. Min kusins pojkvän i Sverige får till exempel träna ett par timmar i veckan på arbetstid. De brukar gå på något slags träningspass, eller så kan man ta en timme på gymmet, simma, ta en joggingrunda eller någonting sådant. Vissa får motionssedlar av sin arbetsgivare, någon får regelbundet gå på massage. Sådant gillar jag.

Men det här med att sjukt många människor ska gå runt i stan en dag en viss tid en viss sträcka, det förstår jag mig inte på. Och ja, jag vet att jag inte måste förstå mig på allt. Och jag vet att det finns många som inte håller med mig. Vilket de inte heller behöver. Jag säger bara hur jag tycker och tänker om fenomenet motionsjippo.