Vargavinter

En studiekompis sa idag att han inte kunde komma ihåg att det någonsin har varit så här mycket snö under en vinter i Åbo. Jag skriver under, men så har ju jag bara upplevt fyra stycken här i stan.

Det har kommit massor med snö. M-a-s-s-o-r. Bakdörren hade tydligen frusit och lämnat på glänt, och det hade vällt in en driva i trapphuset. Såg ut som i någon slags äventyrsfilm om polarexpeditioner på 1920-talet.

Jag har också lekt Leta Cykel idag. Jag överdriver inte när jag säger att den hade snöat över nästan fullständigt, och jag var glad över att jag kom ihåg var jag hade lagt den. Bara styrstången och cykelkorgen syntes över snömassorna. På riktigt. Det är helt sinnessjukt hur mycket snö det har vräkt ner.

Tänkte att det är lika bra att gräva fram peden innan den försvinner helt, eller kläms sönder av snön, så jag pulsade i lårdjup snö (igen, utan den minsta överdrift) fram till den gröna stackaren och började gräva med båda händerna. Som en hund.

Jag har aldrig varit med om något liknande. Snön var hårt, hårt packad, och jag stod uppe på en stadig driva och grävde på vardera sidorna av cykeln så snön sprutade. Sadeln var ungefär i knähöjd efter att ha borstat bort det översta, lösa snölagret. Det tog tjugo minuter att nå så långt ner att jag kunde rubba cykeln. Och försiktigt naturligtvis, för jag var rädd att bryta sönder någonting på den. Jag gick in och bytte kläder innan jag stack till skolan. På cykel.

I skolan satt jag först och knåpade ihop lite material som vi sedan jobbade med under eftermiddagens terapi. Så satt jag och skrev på gradun till strax före sex, då jag hittade en bok som jag måste ha till en del av teorin. Fanns på Turun Yliopisto. Jaha, vi cyklar dit då. Brr.

Efter att ha försökt förstå mig på hur TY är uppbyggt och i vilken ända biblioteket ligger - och vilket av biblioteken jag ska börja leta efter min bok i, och frusit ganska länge medan jag travade fram och tillbaka mellan de olika byggnaderna såg jag mig besegrad. Jag ska nog gå till TY på nytt och fråga efter den där boken någon annan gång. Till exempel när det inte är -18, klockan är sex och jag börjar vara mer än lovligt stelfrusen, trött och hungrig.

Så iskall rätt igenom hela kroppen som jag var när jag kom hem har jag nog inte varit på länge. Visst var den där promenixen i lördags kall, men då var jag i alla fall klädd för snöstorm i Gore-texjacka och sportunderställ. Nu var jag helt vanligt skolklädd och hade inte räknat med någon extra TY-resa. Mina händer! Ni vet känslan när man har så förbannat kallt om händerna att de inte känns kalla längre, de har sedan länge tappat känseln, och nu kommer den tillbaka med all kraft. Det värker så inihelvete att man vill kräkas. Så kändes det.

Nåja. Hon är lite frusen och trött, men vid gott mod! Fast fifaa-an vad jag hatar vinter och kyla vid det här laget.