Det värsta jag vet

Höll nästan på att bli frustrerad där ett tag. Inte så lite heller. Det har nämligen varit en sådan där dag när ingenting fungerar. Ni vet den där regeln som går ut på att när en sak skiter sig så måste allting fortsätta att skita sig. Den där jävla Murphy skulle vara värd en riktigt fet käftsmäll.

Dagen började helt okej med skrivande på en tyst och stillsam logopedivind. Eller ja, knäpptyst var den kanske inte, några studiekompisar höll på med lite olika projekt där, men det var sådär fridfullt. Effektiv och trevlig stämning. Jag plitade på gradun, drack kaffe och vickade på tårna litegrann under skrivbordet. Kom framåt en bit i texten igen.

På eftermiddagen skulle jag ha terapi, och det var ungefär då som Murphy började sitta och håna mig. Det material jag skulle ha fanns inte, sedan hittade jag någon som visste var det fanns. När jag snabbt skulle springa och hämta det i Kliniken mellan två terapier fanns det inte där, för att någon hade flyttat det.

Jag tänkte skippa det och köra på plan B istället, och använda en annan uppgift. Som inte heller fanns. Så tänkte jag förbereda ett test på datorn, men skivan där testet finns var - gissa - borta. Till sist hittade jag en pappersversion av testet, det jag brukar använda eftersom jag är oldschool och gillar konkreta bilder och kort. Hämtade en svarsblankett i blankettskåpet. Märkte att pappersversionen och datorversionen visst inte är exakt likadana, vilket gör att man behöver en annan svarsblankett. Som inte fanns i blankettskåpet.

Så träffade jag på en av handledarna som förklarade var det där plan A-materialet fanns, eftersom det tydligen hade flyttats. Hämtade kvickt materialet och kollade igenom det, eftersom jag fortfarande hade en dryg timme innan terapin skulle börja. Tyvärr fattade jag ingenting, eftersom jag inte har använt det förut. Så jag kunde bara konstatera att "aha, alla delar finns här, men tyvärr hjälper det inte mig".

Det blev varken plan A eller plan B. Det blev plan C. Terapin gick hur som helst jättebra, vi fick gjort en massa, och hade dessutom riktigt skoj. Men jag blir så förbannad när jag inte får genomföra exakt det jag har tänkt. Och inte ens det jag har som reservplan.

Jag var inte på det bästa av humör idag. Uttalade orden "I hate logopedi!" med ganska hög röst i något skede, till vilket möttes av viss munterhet bland studiekompisarna uppe på vinden. Men det där hatet gick nog över ganska snart till att konstatera att jag nog bara har en riktigt, riktigt pissig dag. Fy fan.


För att illustrera dagen avslutar jag detta inlägg med en kastrull köttsoppa. Det värsta jag vet. Fy fan, säger jag igen.