tisdag 9 februari 2010

Telefonen, printern och häftapparaten - mina tre bästa vänner

Idag har jag gjort påfrestande saker. Påfrestande, men nyttiga. Som till exempel att tala i telefon i många timmar. Nå inte med samma person, men med många. Jag har ringt ungefär en ziljon samtal, alla for the sake of gradun. Som tur fick jag låna ett eget office att sitta och ringa i, annars hade jag varit tvungen att stå i någon korridor.

Och! Ett av samtalen gjorde jag på finska! Försök själv säga "graduavhandling", "röstergonomi" och "svarsblanketter" sådär snyggt och automatiskt på finska när du minst anar det. Som när man ringer till ett svenskt daghem, till exempel. Först försökte jag fråga efter någon som kunde svenska, men när ingen sådan fanns tillhanda för tillfället bytte jag till finska. Och det lyckades för en gång skull.

Det är konstigt detta med min finska. Vissa dagar stammar jag på varje ord och får ingenting sagt, och idag satt jag och snurrade världsvant på en kontorsstol och dryftade forskningsfrågor som en annan mästare. Suomeksi.

Sedan har jag stansat ihop lite papper. Närmare bestämt 1143 stycken. Det är ettusenetthundrafyrtiotre stycken papper, för er som inte kan siffror. Nu vill jag aldrig mera se en häftapparat. Men något säger mig att jag kommer att stifta (stifta, fattar ni..?) bekantskap med en igen. Redan imorgon bitti faktiskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar